Läsebok för folkskolan 1878

Fick en alldeles underbar bok på posten i dag. Även denna bok har jag haft förmånen att vinna på en auktion på Tradera.

Läsebok för folkskolan är tryckt 1878, och rymmer hela 629 sidor med allmänbildning, såsom man ansåg att de unga skulle vara allmänbildade... Där är sagor och fabler, historia, ordspråk, bilder och texter om djur, dikter och ballader... Allt i prunkande nationalromantik, strängt lutherskt... Och man märker att det är i en typografisk skärningspunkt – vissa texter står i frakturstil, andra texter i latinsk stil.

Så – jag ser fram emot att bli allmänbildad á la 1878!

Ett exempel på tonen ska lämnas. En dikt om Karl XII, diktad femtio år före Läsebok för folkskolans åttonde tryckning. Den finns återgiven i den historiska avdelningen.

»Carl den tolfte.
(Vid hans minnesfest 1818.)

Kung Carl, den unge hjelte,
han stod i rök och dam.
Han drog sitt svärd från bälte
och bröt i striden fram.
'Hur Svenska stålet biter,
kom, låt oss pröfva på!
Ur vägen, Moskoviter!
Friskt mod, I gossar blå!'

Och en mot tio stäldes
af retad Vasason.
Der flydde hvad ej fäldes:
det var hans lärospån.
Tre konungar tillhopa
ej skrefvo pilten bud;
lugn stod han mot Europa,
en skägglös dundergud.

Der slog så stort ett hjerta
uti hans Svenska barm,
i glädje som i smärta
blott för det rätta varm.
I med- och motgång lika,
sin lyckas överman,
han kunde icke vika,
blott falla kunde han.

Se! Nattens stjernor blossa
på grafven längese'n,
och hundraårig mossa
betäcker hjeltens ben.
Det härliga på jorden —
förgänglig är dess lott:
hans minne uti Norden
är snart en saga blott.

Dock — än till sagan lyssnar
det gamla sagoland,
och dvergalåten tystnar
mot resen efter hand.
Än bor i Nordens lundar
den höge anden qvar:
han är ej död, han blundar;
hans blund ett sekel var.

Böj, Svea, knä vid griften!
Din störste son göms der.
Läs nötta minnesskriften!
Din hjeltedikt hon är.
Med blottadt hufvud stiger
historien dit och lär,
och Svenska äran viger
sin segerfana der.« (sid. 376f)

Dikten är skriven av Esaias Tegnér. Diktens tredje vers är utesluten ur läseboken, och därmed ur citatet ovan.