Fragment: Ragnarök

Nu när jag har en fascinationsperiod för fornnordisk mytologi och lyrik, skrev jag en text om vår nordiska apokalyps, såsom källorna föreställer oss den. Källorna spretar, och sammanställningen blir nog godtycklig. Men nog är det en dynamisk slutscen som de hade bland sina myter, nordborna som gick häromkring för tusen och över tusen år sedan?

Som kunskapsbank till texten använder jag Nordiska gudar och hjältar av Anders Bæksted. Boken hoppas jag recensera inom kort.

* * *

Ragnarök

Först tre iskalla vintrar. Det är tecknet på att tiden är inne. Sen ska jättarna göra uppror mot asarna. Jättarna är äldre än asarna, de är iskalla och de är de första. De är kaosmakterna. Loke, som så ofta varit asarna till bekymmer, har blivit härförare för ondskan, och far på skeppet Nagelfar. Skeppet är byggt av de dödas naglar. Och Loke följs av de döda i Hel, de döda som dött sotdöd eller åldersdöd. Dessa ska gå i strid mot de kämparna från Valhall: gudar och fallna stridsmän.

Heimdall är asarnas väktare, han vaktar bron Bifrost – som leder till Valhall – från oknytt och jättar. Nu ljuder hans horn över jorden. En varningssignal, att allt inte är som det brukar. Den signalen skall bli jordens svanesång.

I havet bor Midgårdsormen, en son till Loke, ett fruktansvärt väsen. I de sista dagarna är han vred och vrider sig och sköljer jorden i vatten, och tar sig upp på land. Där möter han Tor, den starkaste guden, och de två kämpar mot varandra. Tor lyckas dräpa ormen, men själv är han skadad av ormens etter. Tor stapplar nio steg, sen segnar han ner och är död. Den mystiska helveteshunden Garm är lös också han. Han går i kamp med den lika mystiska asaguden Tyr. De dödar varandra. Och från de iskalla fjällen sveper en drake fram. Draken heter Nidhögg, och mellan hans fjädrar finns det lik.

Allfadern Oden, själv nog en gammal dödsgud, kämpar mot en annan av Lokes söner: Fenrisulven, ett starkt monster som asarna kedjade fast, men som nu kommit lös. Oden vinner inte kampen mot Fenrisulven. Oden blir slukad. Men hans son, Vidar, hämnas sin far, och vrider isär ulvens käkar, tills ulven är död. Loke, av jättesläkt, härförare för mörkret, kämpar mot väktaren Heimdall. Båda dör de i kampen.

– Så sjunker jorden i havet, och lågor slår upp mot en himmel där stjärnor slocknat och solen inte längre finns kvar. – Men gömda i en skog finns de två sista människorna: Liv och Livtraser. De livnär sig på morgondaggen. Dessa två ska återskapa människosläktet på jorden, när marken lyfter sig ur havet. Och bland asarna finns få överlevare. Men den sedan länge döde Balder, Odens son, lever igen. Nu börjar en ny tid.