Bokrecension: Amado mio

Amado mio är skriven av Pier Paolo Pasolini.

Boken spänner över knappt hundra sidor, och kan väl snarast kallas långnovell. Läsaren får lära känna Desiderio, ung student. Han förälskar sig i landsbygdspojken Iasìs. Amado mio består i stor utsträckning av Desiderios kval över att inte få vara nära sin Iasìs.

Pasolino har skrivit en närmast experimentell bok på ämnet homosexualitet. Pasolini var ju som bekant själv homosexuell, och blev till exempel utkastad ur kommunistpartiet på grund av just detta. Homoerotiska biklanger är inte svåra att finna i hans filmproduktion. I Amado mio bearbetar han ämnet, för honom nog mycket ångestfullt, i ren textform, beklädd med en mycket rik flora av referenser, poetiska utdrag och symbolik. – Som exempel på Pasolinis problematiska inställning till homosexualiteten, kan kanske anföras just det, att Desiderios och Iasìs, när de till sist försonats och har en romantiskt vandring tillsammans, går över en naturlig uppsamlingsplats för sopor från havet: de är omgivna av kadaver.

Säkert hade läsupplevelsen varit än rikare om jag förmått snappa upp fler referenser. Som väl är finns fotnoter som knuffar mig i rätt riktning. Jag hade önskat än fler noter!

Amado mio skrevs redan på fyrtiotalet, men gavs ut först 1982. Om det har att göra med att innehållet emellanåt får läsaren att tänka på Nabokovs Lolita, på grund av det rent allmänt anstötliga med homosexualitet, eller på grund av textens relativa otillgänglighet vet jag inte. Mest intressant torde emellertid boken vara för personer med intresse av HBT-litteratur, eller med särskilt intresse för Pasolini själv.
– – –
Amado mio, Pier Paolo Pasolini, Italienska Kulturinstitutet "C.M. Lerici" 2010. ISBN: 978-91-979028-1-6.