Om Ekelöf och Färjesång

Jag är så glad över Färjesång som jag ju hittade på antikvariatet häromdagen...! Bokens format är mindre än en pocketboks, men den har hårda pärmar. Den är tunn: runt åttio sidor. En dikt för varje sida eller varje uppslag, när det ryms. Det ger texten möjlighet till självständighet, något som den inte får i samlingsvolymen, där dikter trängs med varandra, och ibland får brytas av för sidbrytning: något som oftast undviks i Färjesång.

Jag kom först i kontakt med Ekelöf, när min svensklärare i gymnasiet ger mig »Jag tror på den ensamma människan« att analysera, en vacker dikt om människans individualitet och vad som likväl förenar henne med andra... Jag fick senare, förmodligen samma år, samlingsverket i Månpockets upplaga; men Ekelöf kändes svår, och jag läste honom inte tillräckligt... Men nu: en renässans!

Ekelöf är en av våra största poeter. Inte alltid lättillgänglig. Spränglärd. Men texterna skapar associationer och känslor. Jag tror bestämt att jag får försöka mig på att läsa något om hans texter också, för att få lite nycklar...

Så väl då att jag hittat min andaktsbok; så mycket effektfullare, vackrare och djupare än någonsin ett psalterium. Den ryms i min innerficka.