Fragment: En annorlunda salighet

V passerade rader av bokhyllor. Männniskor i grå koftor satt vid små bord och läste. Ledsagaren förklarade, att detta var de som slagit ner sina bomärken i tiden, genom att skriva ner sina liv. V kunde inte fånga någons blick. De var alla uppslukade av vad de läste.

Bokhyllorna blev färre och de kom ut i en stor sal. I salen fanns många skrivbord, och vid varje skrivbord satt slitna människor med pennor i händerna och anteckningsböcker framför sig.

»Detta är de som skrev de stora böckerna, de är författare,« sa ledsagaren. Allihop hängde över sina böcker och det enda som hördes var pennornas dans över papperet och blad som vändes.

De kom ut i en stor trädgård. Många träd fanns där. Bäckar rann genom grönskan. Här och var spatserade utmärglade personer omkring, med skriftrullar i ena handen och fjäderpennor i den andra.

»Detta är de stora poeterna, som skrev om världen med annorlunda ord,« sa ledsagaren. När de gick förbi en gänglig poet utbrast denne: »...i verklighet är du ingen.«

Mitt i parken fanns ett stort hus, med stora fönster och en stor trappa som ledde upp till porten. V och ledsagaren gick in i huset. Också där fanns böcker överallt: på golvet, staplat utmed väggarna och i oräkneliga hyllor. Doften av papper, skinnband och trycksvärta var tydlig. Ledsagaren öppnade ännu en dörr. De gick in i ännu en sal. Vid ett stort skrivbord satt en liten kutryggig och gråhårig gubbe i en smutsig skjorta. Ledsagaren talade till honom.

»Skrivare, detta är V som slutat leva. Han har gjort sig förtjänt av en plats i ditt stora bibliotek, ej blott som en bok bland andra, utan som en författare av rang.«

Den gråhårige mannen tittade över bågarna på sina glasögon. Han talade mycket hest och lågt.

»Jag ger honom tillåtelse...«

Ledsagaren bugade sig och backade ut ur rummet och V gjorde likadant. När han frågade vad som hänt, svarade ledsagaren honom:

»Genom alla ord som du har skrivit, har du gjort dig förtjänt av en plats som författare i det stora biblioteket. Där andra bara blir en bortglömd bok med ord om födsel och dödsel, har du varit kreativ, och får fortsätta ditt värv in i evigheten.«

V fylldes av en stor glädje, och följde ledsagaren tillbaka till den stora skrivsalen, där ett skrivbord nu stod tomt. Han satte sig, tog en penna och slog upp anteckningsboken framför sig. Han började skriva. Ledsagaren gick utan att V såg åt hans håll. Hans penna dansade över papperet.