Bokrecension: Häxan och lejonet | C. S. Lewis

Häxan och lejonet (eng. The Lion, the Witch and the Wardrobe) är skriven av C. S. Lewis (1898-1963). Boken utkom första gången på engelska 1950. Jag har läst en svensk upplaga från 2016, i översättning av Birgitta Hammar och med illustrationer av Pauline Baynes.

* * *

C. S. Lewis är väl idag för de flesta mest känd för sin barnboksserie om Narnia. Häxan och lejonet var den första boken om det förtrollade landet som han skrev, även om det senare också tillkom en bok som kronologiskt föregår detta verk.

Men Lewis var även framstående akademiker inom det litteraturvetenskapliga fältet. Och dessutom kristen apologet. Flera av hans böcker utgör olika typer av försvar för den kristna religionen. Därför kan man i kristna sammanhang ofta möta böcker av honom som Från helvetets brevskola, Kan man vara kristen? samt Lidandets problem.

* * *

I Häxan och lejonet möter vi fyra engelska syskon som under Blitzen förs i säkerhet hos en professor på landsbygden. Han bor i ett stort, märkligt hus som folk kommer långväga ifrån för att se. I ett av rummen finns en garderob. Garderoben visar sig – ibland – vara en portal till en annan värld.

Landet heter Narnia, och där styr den onda Vita häxan med hjälp av sina anhängare och sitt trollspö som kan förvandla varelser till stenstatyer. Under hennes styre är landet försänkt i vinter. Men förändring är på gång! Det viskas om att lejonet Aslan nalkas, den rättmätige härskaren över Narnia. Våren bryter fram.

Edmund heter ett av syskonen. Han förråder att Aslan är på väg för häxan, men behandlas illa av henne ändå. Sedan han befriats leder förräderiet till en överenskommelse. Det är nämligen så att häxan har rätt att döda förrädare. Edmund är en förrädare. Men istället för att han ska dödas går Aslan i dennes ställe och låter sig dödas av häxan. Men återuppstår!

Sedan strider de goda mot de onda och de goda vinner och syskonen blir insatta som kungar och drottningar över Narnia, innan de mer eller mindre av misstag återvänder till den vanliga världen, där knappt någon tid förflutit, fastän åtskilliga år gått i det förtrollade landet.

* * *

Häxan och lejonet är en barnbok. Det faller sig därför naturligt att problematiseringar av det onda och det goda måste utebli. Men likväl: den enda mångdimensionella människan av syskonen är Edmund, förrädaren: han är den enda som slits mellan polerna ont och gott.

De tre övriga syskonen är genuint goda, vill inget ont, slits inte ens: de hyllar liksom per automatik Aslan, som av någon anledning per liknande automatik anses vara den rättmätige härskaren, oomtvistad ledare bland de godas härskaror, på samma sätt som den vita häxan har landets onda härskaror bakom sig, som vill störta Aslan.

Gestaltningen är binär, förutom när det gäller Edmund.

* * *

Oavsett om C. S. Lewis avsett det eller inte sjuder Häxan och lejonet av kristna motiv. Vi har kampen mellan det goda och det onda, det vill säga mellan Jesus och Djävulen. Vi har ett offer, där Edmunds förräderi av trolldomsskäl ger häxan rätt att döda honom . Hon kan tydligen också godta att ersätta Edmunds död med en icke-förrädares död. Här har vi korsdöden.

Vi har en dualistisk åtskillnad mellan ont och gott som absoluta termer, med människan Edmund som dras mellan motsatserna.

Och när syskonen tidigt i romanen oroar sig över systern Lucys vittnesmål om att hon besökt Narnia – innan de själva ännu gjort det – pratar de med professorn, som visar största förståelse för Lucys upplevelse; det blir nästan ett litet försvar för att trovärdigheten hos den som hävdar att en annan värld finns bör tas på allvar, om personen annars inte brukar ljuga.

Att Aslan är just ett lejon leder osökt tankarna till termen "Juda lejon", ett epitet på Jesus. Häxan sägs explicit vara en ättling bland annat till Lilith, enligt en judisk legend Adams första hustru.

Det är inte långsökt att läsa Häxan och lejonet som en analogi för den kristna frälsningshistorien.

* * *

Det kristna budskapet, såsom jag hittar det i boken, ställer sig i viss mån i vägen för upplevelsen av boken som äventyr för mig.

Detta oaktat är det en på många sätt förtjänstfull historia som C. S. Lewis berättar. Det är något märkligt lockande med möjligheten av en parallell värld som endast kan nås genom en mystisk portal. För den unga läsaren torde det dessutom vara tilltalande att barnen i denna värld tas på fullt allvar: som om de vore vuxna.

Häxan och lejonet förhäxar oavsett om man köper den underliggande ideologin eller inte. Och jag tror att vi lite till mans skulle vara intresserade av att tillbringa en tid i den där världen, företrädesvis utan häxans vinter, i lejonets vår.
– – –
Häxan och lejonet (eng. The Lion, the Witch and the Wardrobe), C. S. Lewis. Övers. Birgitta Hammar, illustrationer: Pauline Baynes. Bonnier Carlsen 2016. ISBN: 978-91-638-8790-1. 182 sidor.