Bokrecension: Kommentarer | Lars Gustafsson

Kommentarer är en samling texter av författaren och filosofen Lars Gustafsson (1936-2016). Boken utkom år 1972.

* * *

Kommentarer innehåller en fyllig samling artiklar av Lars Gustafsson som publicerats i Bonniers Litterära Magasin, som han var huvudredaktör för, och Expressen, mellan år 1965 oh 1972.

Texternas ämnen är i allmänhet kulturella och oftast med litterär anknytning, till exempel litteraturkritik.

* * *

Onekligen var åren som artiklarna täcker en dynamisk period. Jag slås av hur genompolitiserat det kulturella samtalet måste ha varit.

Gustafsson är ju inte själv marxist, men det är inte mer än naturligt att han måste förhålla sig till den rådande diskursen. Därmed är det väl inte särskilt märkligt att ordet "marxism" i olika böjningsformer torde tillhöra de vanligare specialtermerna i boken. Och åter och återigen återkommer kriget i Vietnam, som Gustafsson är mycket kritisk till.

* * *

Lars Gustafsson försvarar forskningens frihet. När det talades om en uppstramande universitetsreform vid slutet av 60-talet, UKAS, går han upp till kamp. Han skriver:

"UKAS:s utredning måste diskuteras. Jag är beredd att gå ett steg längre: jag ser det som en medborgerlig plikt att på alla sätt sabotera, blockera och förhoppningsvis rasera detta grovt reaktionära angrepp mot kunskapens frihet."

Vad han såg som ett överhängande hot i och med den pågående utredningen var möjligheten av att forskningen underkastades samhällsnyttan, där "… handhavandet av kunskap helt [reduceras] till ett appendix till produktions-konsumtionssamhället."

Följderna han förutsåg, var att förmögna studenter istället valde att studera utomlands, samt att alternativa nav för kunskapsförmedling skapas utanför universiteten.

UKAS ledde till starka reaktioner, bland annat Kårhusockupationen, och först ett reviderat förslag gick igenom i riksdagen.

* * *

Det finns polemik som är elegant och rolig att läsa. När Gustafsson ilsknar till är han sällan elegant, men väl lite tjurigt trubbig. I en debatt om bland annat möjligheten av statliga bordeller, skriver han:

"Det är kanske ohövligt, men uppriktigt sagt tror jag att jag aldrig har haft så ovanligt korkade meningsmotståndare i någon debatt som denna."

Det är inte elegant. Lika elakt, men snyggare, är följande omdöme från 1972:

"Ur årets lyrikproduktion är det, det lovar jag, en dikt på trehundra som skulle tåla att översättas till danska."

Men jag kommer inte ifrån intrycket av att Gustafsson emellanåt förfaller till en viss missprydande elitistisk snobbism. Därmed kan han inte annat än oja sig över pressen och den av pressen skapade kändisen.

"En oerhört stor del av pressens utrymmen ägnas åt information om likgiltiga människors likgiltiga handlingar, framför allt sådana som man normalt försöker undandra offentligheten, skilsmässor, skandaler på krogar, rattfylleriaffärer."

Därmed inte sagt att Gustafsson hade fel i sak.

* * *

För övrigt tar Gustafsson upp allehanda fenomen och ämnen till diskussion och skärskådning.

Han hyllar Göran Sonnevis kraftfulla dikt ”Om kriget i Vietnam”. Han försvarar vidare ståndpunkten att man förvisso vet tillräckligt om kriget för att kritisera USA. Och han skriver ett öppet brev, synnerligen välformulerat, till biskopen i Västerås, efter att den amerikanske ambassadören talat i domkyrkan, och FNL-ungdomar som velat lyssna brutalt avvisats. Brevet slutar med att Gustafsson begär utträde ur Svenska kyrkan.

Sekelskiftesförfattaren Oscar Levertin en uppskattande artikel. Günter Grass’ Hundår beröms. Liksom Per Olov Enquists Legionärerna. Och P C Jersilds Grisjakten. Tingstens Dagbok från Amerika förhåller han sig betydligt mer ljum till.

Gustafsson diskuterar vidare en böjelse för fascism hos en del berömda portalgestalter för modernismen. Han kritiserar kritiker som ser mindre till verket de ska kritisera än vad de anstränger sig för att passa in författaren i en värdehierarki.

Han skriver också om vad han kallar "den offentliga lögnen", det vill säga – när det offentliga hävdar någonting som uppenbarligen inte stämmer med verkligheten.

Om detta skriver han, och mycket mer.

* * *

Man får säga att Gustafsson målgruppsanpassade sina texter. De artiklar som varit införda i BLM är betydligt mer abstrakt formulerade, än de texter som funnits i Expressen. Säkert för att den förra tidskriftens publik antas ha ett markant större specialintresse för kultur och litteratur, än kvällstidningens bredare publik.

Jag vågar sträcka mig så långt som att säga, att de mer abstrakta texterna emellanåt är så avancerade, att de hade tjänat på att hårdkokas.

Oavsett vilket, så är Kommentarer en intressant spegel av de litterära och kulturella frågor som var aktuella mellan 1965 och 1972, en inte alls oviktig period. Gustafsson är mycket skärpt och stod mitt i kultursfären, och kan därmed ge ett inifrånperspektiv som är givande att ta del av.

Jag tror att Gustafssons uppfattningar fortfarande kan stimulera till reflexion och bjuder dessutom på kulturhistoriska perspektiv.
– – –
Kommentarer, Lars Gustafsson. gidlunds/KRITIK 1972. ISBN: 91-7021-023-3. 252 sidor.