* * *
Vilhelm Ekelund är inte en lättillgänglig författare eller tänkare. Hans texter och aforismer är lindrigt uttryckt kryptiska. De är inte mindre kryptiska när man läser dem i utkastform. Det är nämligen så de möter oss i Agenda, en dagboksliknande anteckningsbok som Vilhelm Ekelund förde från sommaren 1913 och ungefär ett år framåt. Han vistas då i Danmark.
Men å andra sidan kommer vi Ekelund nära. Blandat med utdrag ur vad han läser finner vi avstamp till tankar, som liksom skall prövas ut. Somt återfinns senare i de böcker han skriver.
Sven Lindqvist, som doktorerade på Vilhelm Ekelund, har utfört ett djuplodande arbete som kommentator.
Nästan varje anteckning av Ekelund har Lindqvist försett med kommentarer som ger uppgifter om var citat och allusioner kommer ifrån, och vad har Ekelund för tillfället lånat från Kungliga Biblioteket i Köpenhamn, samt textkritiska anmärkningar om huruvida Ekelund till exempel har skrivit till något i blyerts där texten står i bläck.
Och ibland finns översättningar av Ekelunds oöversatta citat – även om det är påfallande hur ofta citat lämnas oöversatta, förutsättande, gissar jag, att läsaren kan tillgodogöra sig tyska, franska, italienska.
* * *
Ekelund tar intryck av vad han läser, och läsa måste han göra intensivt. I någon mån är Agenda en läsdagbok. Bland de ofta återkommande författarnamnen ser vi Carlyle, Dostojevskij, Emerson, Goethe, Nietzsche, Strindberg, med flera. Agendan blir en plats där Ekelund kommenterar författarna och deras verk, och citerar meningar eller stycken han fastnat för.
Jag vet inte om det är möjligt att av Ekelunds texter skapa ett system, en grammatik över hans livsåskådning.
Men det finns drag som återkommer, även i en så fragmentarisk samling texter som Agenda. Det är det starkas supremati: det starka i individen, som höjer henne över allt smått. Den sant levande människan är något för sig, något som går på tvären. Trots allt är livet värt att leva, att bejaka.
"Älska lifvet på något sätt! Älska det som gåta, älska det som skönhet, älska det som vädjobanan, den ärofulla kampens. Men glöm allt som är smått."Det finns också en mycket intelligensaristokratisk hållning i texterna. Ekelund är med självklarhet elitist och vet med sig att han har omdömesförmåga nog att bedöma andras idéer. Han ser sig inte som insulär svensk i första hand, utan som europé: han uppfattar det som att hans perspektiv är större än det inskränkt svenska.
"Mina böcker äro svaga. Men om det funnits lif i Sverige, skulle man sett att de äro starka nog att räknas till de starkaste i Sverige."Det människan bör sysselsätta sig med är rimligen att förfina sin andliga struktur, sitt inre landskap.
"Allt förträffligt är redan sagdt. Men en människa som vet att befrukta sin själ med det förträffliga är alltid något nytt."Självbilden är dock inte nödvändigtvis helgjutet heroisk hos Ekelund. Man märker av sprickor. Han skriver om hur den som är värdelös genom medvetenhet om sin värdelöshet kan finna frid i det, och att hans ”nervositet är viljesvaghet”. Han skriver också hur den värsta fienden är en själv.
* * *
Ekelund bjuder på gåtor och ger impulser som kan påverka läsaren på djupet. Jag för min del är fascinerad av hans författarskap, och är övertygad om att det är mödan värt att syssla med det. Det ger något tillbaka; det ligger en friskhet över det som förmår kyla ner det överhettade och värma det frusna.
Agenda ger inblickar i Ekelunds skrivande, och låter en del av impulser han själv mottar komma fram i dagen. Vi får se hur han arbetar med den litteratur han själv tar del av. Och hur det, som stoff, används för att bygga upp hans egen bejakelse av livet såsom storm, vilken ej bryr sig om hinder.
– – –
Agenda: Dagbok 13/6 1913 – 12/6 1914, Vilhelm Ekelund. Utgiven och kommenterad av Sven Lindqvist. Albert Bonniers förlag 1966. 149 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar