* * *
Uppkomlingarna är en fiktiv kartläggning av en viss Hadar Forsbergs liv.
Framställningen är mycket detaljrik och starkt verklighetsimiterande. Författaren uppger sig ha läst de väldiga mängder dagboksliknande anteckningar som Forsberg lämnat efter sig, och skall även ha genomfört intervjuer med personer som stod honom nära eller som på annat sätt kan kasta ljus på vem han var.
* * *
Författaren låter oss få veta många detaljer om Forsbergs liv genom en i stort sett neutral berättarröst: tonen är en objektiv utredares, även om berättarens egna värderingar ibland finns antydda eller utskrivna.
Intressant nog lånar Per Gunnar Evander sitt eget namn till denne utredare, och suddar så än effektivare ut gränsen mellan fiktion och verklighetsimitationen.
Till sist känns det som att man känner den så noga beskrivne Hadar Forsberg rätt väl.
Vi vet att han föddes i en frikyrklig familj den 21 maj 1928, och att han påträffades död i villans källare den 9 maj 1969. Vi vet vad han arbetat med – främst som nattvakt – och vi vet hur hans familjesituation sett ut, och vi har något anat av hans många kärleksaffärer. Vi vet att han slutade sin fasta anställning för att fortsätta skriva; en samling prosadikter har han redan gett ut.
Långsamt, men aldrig utdraget eller tråkigt, förs vi genom Forsbergs öden intill dess att vi når det vi redan tidigt fått veta: att han är avliden. Den hyperrealistiska tonen bryts inte när författaren för in ett surrealistiskt eller absurt drag i romanen; något som kan påminna om Kafkas berättarteknik.
Plötsligt knackar nämligen en svältande gosse på dörren. Han hävdar att han är Forsbergs son. Sedan dyker ännu en pojke upp. Och ännu en. Alla hävdar de att de är söner till Forsberg, i någon av hans förbindelser.
Forsberg försöker dölja dessa sina möjliga avkommor för hustrun, och låter dem ibland övernatta i källaren. Som snart fylls av hungriga, smutsiga pojkar som dessutom är aggressiva i tilltagande grad.
* * *
Det är naturligtvis mycket lockande att göra en symbolisk läsning av Uppkomlingarna. Tanken går då till en kamp mellan de-som-inte-har och de-som-har, samt de senares ansvar för de förras välgång. Men också den möjliga kamp som kan bli resultatet av en konflikt mellan dessa kontrahenter.
Man behöver inte göra en sådan läsning. Berättelsen fungerar i allra högsta grad ändå.
Det är dock intressant att fundera över vad som faktiskt är verkligt av det Forsberg skildrar i sina dagboksliknande anteckningar och som Evander bland annat bygger sin personundersökning på.
Bör vi i själva verket fatta en del av Forsbergs texter som fiktion eller uttryck för hallucinationer? Eller tvärtom som faktiska handlingar? Och i förlängningen: vad betyder tolkningar i dessa frågor för de slutsatser vi kan dra rörande Forsbergs död?
* * *
Det går också att lägga andra aspekter på läsningen av en bok som Uppkomlingarna.
Man kan dröja vid skildringen av arbetaren. Man kan också dröja vid skildringen av en i huvudsak olycklig konstnärsbana. Och det går givetvis också att göra en läsning ur ett genusperspektiv.
Men Uppkomlingarna är i mina ögon intressant främst som en mycket skickligt utförd fiktiv dokumentär personutredning av mannen Hadar Forsberg. Särskilt intressant blir romanen i och med att det införs ett osäkerhetsmoment, nämligen de många påstådda sönerna.
Det gör att man inte riktigt blir säker på vad som ska uppfattas som verklighet och inte. Och som läsare undrar man i vilken mån man kan lita på Forsberg, en undran som berättaren underblåser när han låter spåren av eventuella inkräktare i villan vara ytterst osäkra.
Uppkomlingarna bjuder alltså på rika möjligheter till tolkningar inom berättelsen själv. Den behöver inte läsas som symbolisk för något utanför berättelsen i sig.
– – –
Uppkomlingarna: En personundersökning, Per Gunnar Evander. Albert Bonniers förlag. E-boksproduktion: Bonnierförlagen Digital 2012, 2014. ISBN: 978-91-0-013328-3.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar