Bokrecension: Fiktioner | Jorge Luis Borges

Fiktioner (sp. Ficciones) är en samling texter av Jorge Luis Borges (1899-1986).

Jag har läst en svensk upplaga från 2008 i översättning av Sun Axelsson, Marina Torres, Johan Laserna, samt Ingegerd Wiking.

* * *

Bland inbitna litteraturälskare anses ofta Jorge Luis Borges vara något av författarnas författare, en överstepräst i kulten av böcker. Ryktet är välförtjänt.

Utan att vara en kännare av Borges i någon mening, förstår jag efter läsningen av textsamlingen Fiktioner den gravitation han måste utöva på alla som tycker att böcker är bland det viktigaste i livet. För det var de uppenbarligen för Borges själv; böckerna centrala inslag i hans texter, liksom speglar och labyrinter.

* * *

Flera av texterna i Fiktioner är fiktiva essäer. Genom essäerna skapar Borges alternativa verkligheter, ofta genom intrikata referat till fiktiva böcker, genom fiktiva fotnoter, fiktiva forskare. Essäerna ger helt och hållet sken av att spegla en verklighet, som dock är helt litterärt konstruerad.

Ett exempel kan anföras. I ”Tre versioner av Judas” skriver Borges om teologen Nils Runeberg, som i Lund ger ut böckerna Kristus och Judas (1904) samt Den hemlige frälsaren (1912).

Vi får veta att Runeberg är en from man, som tillhörde något så specifikt som Evangeliska-Fosterlandsstiftelsen. Men hans teologiska rön är allt annat än ortodoxa.

Borges, eller berättaren, för oss igenom Runebergs slutsatser, samt de reaktioner de väckt. Tesen är, att Gud, som blir kött, inkarneras som den mest föraktade, den mest förskjutne, den för alltid fördömde. – Gud, menade Runeberg, inkarnerades inte som Jesus, utan som Judas.

Borges blandar i essän det verkliga med den realistiska fiktionen. Lund finns, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen finns, namnet Nils Runeberg låter skandinaviskt – men han har inte existerat som teolog i Lund vid förra seklets början: hans böcker har aldrig tryckts, hans rön har aldrig förts fram och debatterats i svensk teologi, åtminstone inte på det vis som essän gör gällande.

Men verklighetsimitationen är perfekt. Man förleds omedelbart att tro att det kunde varit precis så som Borges skriver; hade essän varit införd i en kyrkohistorisk lärobok hade den haft goda utsikter att bli trodd av många, som inte närmare känner till tiden och platsen.

Så arbetar Borges. Åtskilliga av texterna som samlats i Fiktioner är litterära konstruktioner av detta slag, till exempel ”Tlön, Uqbar, Orbis Tertius”, den fiktiva berättelsen om skapandet av en fiktiv värld av ett hemligt sällskap.

Vi kan också nämna en text av mer novellistiskt slag: ”De runda ruinerna” som handlar om en man som konstruerar en son i sina drömmar, bara för att upptäcka att han själv endast existerar i någon annans dröm.

* * *

Fiktioner är en en skapande författares utsökta och välplanerade hantverk, fullt av litterär snickarglädje: fiktiva referenser, fiktiva fotnoter, fiktiva böcker – idel fiktion så skickligt och intrikat utförd att man tror sig läsa om något alldeles verkligt. Även i de till formen mer traditionellt utförda skönlitterära texterna spelar ofta böcker en betydande roll.

Borges är verkligen, som sagt, en författare för dem som älskar böcker.
– – –
Fiktioner (sp. Ficciones), Jorge Luis Borges. Övers, Sun Axelsson, Marina Torres, Johan Laserna, Ingegerd Wiking. Albert Bonniers förlag 2008. ISBN: 978-91-0-011416-9. 213 sidor.