Bokrecension: Djungelboken | Rudyard Kipling

Illustration ur Djungelboken av John Lockwood Kipling, far till Rudyard Kipling.

Djungelboken är en novellsamling i två delar av den brittiske författaren Rudyard Kipling (1865-1936). Jag har läst boken i svensk översättning av Hanny Flygare i en utgåva från 1908. Originalet utkom första gången 1894, efter att novellerna tidigare publicerats i olika tidningar.

* * *

Rudyard Kipling föddes i Bombay, som då var en del av kolonialväldet tillika med hela Indien. Han fick en internationell uppväxt i Indien, London och nuvarande Pakistan. Kipling kom bland annat att arbeta som korrespondent för olika tidningar i Indien och närområdet, vilket måhända hjälpte honom att få en nyanserad syn på landets invånare.

Kipling ska ha varit språkintresserad, och nog lyser hans språkintresse igenom i Djungelboken där han gärna nämner djurens indiska artnamn, och även i dialoger förekommer termer som såvitt jag kan bedöma torde vara hindi.

* * *

Djungelboken består av femton äventyrsnoveller, varav flera handlar om Mowgli och hans tillvaro i djungeln från hans tid som spädbarn till yngling.

Det var många år sedan jag såg Disneys version av Mowglis liv och leverne, men jag kan med viss frimodighet nog ändå hävda, att Kiplings ursprungliga noveller innehåller betydligt mer av blod och kamp, och den viktorianska eran till trots i vilken boken skrevs är den nog mindre sminkad än den tecknade framställningen. Likväl vände sig både Kipling och Disney till barn och ungdomar med sina verk.

Av den viktorianska eran finns dock ett tydligt spår: av romantik finns nästan ingenting alls att notera. Det närmaste vi kommer är månne att Mowgli som yngling ur ett sädesfält betraktar en flicka, fastän det är rimligt att anta att hela anledningen till att han till sist bryter sig loss ur djungeln är just en vaknad upplevelse av behovet av intimitet med en annan människa.

Men låt oss börja från början. Mowgli blir som spädbarn tagen av tigern Shere Khan. Han blir emellertid räddad av en vargflock. När tigern kräver sitt byte tillbaka friköps han bland annat av pantern Bagheera, som kommer att bli Mowglis bäste vän under uppväxten.

Mowgli utvecklas och lär sig djurens språk. Den viktiga Djungelns lag som alla djungelns djur lyder under får han lära sig av björnen Baloo, som med aga och repetition får den unge gossen att bli rustad för ett liv som en framträdande och viktig gestalt i det vilda.

Kipling tar med läsaren på äventyr efter äventyr med Mowgli som huvudperson.

Mowgli dräper med list sin ärkefiende Shere Khan. Han hämnas på de bybor som velat döda hans biologiska föräldrar genom att helt enkelt förstöra byn med tillhjälp inte minst av elefanten Hathi och dennes söner. Och med enslingen Kaa, jätteormen, hjälper han djungelns djur att besegra en av sina största utmaningar hittills: en hord av mordiska vildhundar.

Till sist blir emellertid Mowgli, som i stigande grad förvandlats till en djungelns övermänniska, allt mer retlig och melankolisk, i synnerhet när inte djungelns djur omedelbart lyder hans påbud, och ett beslut växer fram, att djungeln måhända icke längre kan vara hans hem.

* * *

Djungelboken handlar inte enbart om Mowgli. Andra historier med större eller mindre fabelinslag hittar vi också. Till exempel kan vi nämna sälen som leder sina artfränder till en säker plats efter att människorna börjat jaga dem intensivt. En uråldrig krokodil vakar över sin by, där han dyrkas som en gud. En indisk aristokrat lämnar allt för att bli eremit. Och ett antal inuiter lider svårt av hungersnöd – i en historia som enbart mycket löst knyts till Sri Lanka.

Novellerna är inte alldeles lättrinnande; de flödar långsamt, på sida efter sida. Men det finns onekligen en särskild känsla i dem av idyllisk exotism. Kipling har kritiserats för hur han som en man av kolonialväldet skildrar människorna i kolonierna, men jag finner i Djungelboken inga märkvärdiga uttryck för förakt eller nedlåtenhet.

Djungelboken är en barn- och ungdomsbok. Men den är definitivt lika, om inte mer, njutbar för vuxna läsare.
– – –
Djungelboken, Rudyard Kipling. Övers. Hanny Flygare. P. A. Norstedt & Söners förlag 1908. 436 sidor.