"draug, en gengångargestalt i fornnordisk och norsk folktro."
(Nationalencyklopedin)
Asfalten glänser och navkapslar blänker
som de gör i solsken på våren.
Mänskor som går förbi, de ser ser så nöjda ut –
men de lurar inte mig.
I skuggan under markisen syns det i deras ögon;
jag ser en, jag ser flera.
Trots vax i håret, trots brunbrända axlar –
de lurar inte mig.
Draugar. De är draugar frammanade ur gravar,
ur skogens bubblande mossar, ur bergen långt under marken.
Ett ögonkast, en rörelse i ögonvrån
avslöjar dessa levande döda.
De lurar inte mig.
De lurar inte en av sina egna.
2 kommentarer:
Wow...vilken dikt...men hur kan en levande död, en av "deras egna" skriva en sådan dikt? ...det är motsägelsefullt...
Grazie.
En av deras egna, ja... måhända blott i betydelsen icke från Midgård, måhända endast i känslan, måhända en tänkande draug...
Skicka en kommentar