* * *
Jag har alltid varit svag för Stephen Kings berättelser. Redan novellsamlingen Den förskräckliga apan, som jag läste nån gång i högstadiet, bet sig fast. Och det har blivit en del böcker av skräckmästaren från Maine sedan dess.
Kanske är anledningen till att jag gillar Kings historier så mycket, att jag uppskattar hans blandning av övernaturligheter i annars helt normala miljöer. De blir som fallstudier, där man tar ett vanligt samhälle och låter något helt extraordinärt drabba detsamma, och så får man helt enkelt se vad som händer.
Så är det även med Under kupolen. En morgon märker invånarna i det lilla samhället Chester's Mill att hela trakten stängts inne under en osynlig kupol. Den är tunn som papper, men omöjlig för människor att passera. Kupolen kommer på plats så plötsligt, att de olyckliga själar som befinner sig utmed den linje där den materialiseras klyvs, och de fordon som far in i den reagerar som om de kört rakt in i ett orubbligt berg.
Detta är det mest extraordinära inslaget i berättelsen, som utspelar sig under omkring en höstvecka.
Läsaren ställs sedan inför hur de 2000 invånarna i Chester's Mill reagerar på situationen de hamnat i. King använder sig av ett ovanligt rikt persongalleri för att belysa händelseförloppen ur många olika aspekter: en redaktör, en f.d. militär, en alkoholist, några ungar, ett antal hundar, en läkarassistent, två pastorer, ett gäng poliser, en varuhusägare och många, många fler.
Tillvaron under Kupolen kunde nog ha blivit förhållandevis uthärdlig, om inte där funnits en orm, som man omgående lär sig att avsky. Vice kommunstyrelseordföranden James Rennie är denne orm, denne djävul: en fundamentalistiskt kristen psykopat med omättlig makthunger som steg för steg och utan all hänsyn omformar Chester's Mill till sitt eget lilla Hitlertyskland, komplett med sin egen version av SA-styrkor. Och allt på bara några dagar.
Men givetvis växer en liten motståndsrörelse fram, som ser genom Rennies dimridåer. Och bland dess ledare finner vi Barbara Dale, före detta officer, och romanens egentlige hjälte.
* * *
Under kupolen är i första hand en spänningsroman. Det är inte så mycket fråga om en skräckberättelse, som en allt mer obehaglig skildring av ett samhälle som förfaller i nihilism.
Visst finns det en del övernaturliga inslag. Rätt snart frågar man sig om inte själva kupolen rentav har något övernaturligt ursprung; teknologin som skulle krävas för att skapa den synes allt annat än jordisk. Men även de döda tittar fram ur skuggorna någon gång då och då. Men det är inte huvudmotivet: inslagen är bara en del av själva scenariot, eller parametrar inom vilka figurerna i romanen har att agera.
Och trots att romanen spänner över mer än tusen sidor, är tempot oavlåtligt högt. Saker händer helt enkelt hela tiden, som gör att situationen blir alltmer komplex, alltmer förtvivlad, alltmer våldsam. Och King backar som vi vet inte för att måla upp vare sig det förtvivlade eller det våldsamma och brutala i all sin detaljrikedom; i själva verket beskriver han det lika naturligt som när han skriver om matlagningen på restaurangen Sweetbriar Rose.
* * *
Under kupolen är en sån där bok som man slukar. Ja, en sån bok som man har svårt att lägga ifrån sig om kvällen, fastän man vet att man borde sova nu, för man ska ju upp så tidigt på morgonen. En sån bok som man blir förvånad över hur långt man hunnit i, när man då och då sneglar på pagineringen längst ner på sidan.
Så boken fyller sitt syfte: den är underhållande och den är spännande. Och jag tror att fans till Stephen King kommer att känna sig helt hemma i Chester's Mill.
– – –
Under kupolen, Stephen King. Övers. Anders Bellis. Bonnier Pocket 2013. ISBN: 978-91-7429-358-6. 1179 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar