Bokrecension: Den leende vännen och andra historier | Arthur Conan Doyle

Sir Arthur Conan Doyle. 1890.

Den leende vännen och andra historier är en samling noveller av Sir Arthur Conan Doyle (1859-1930), som i dagarna givits ut av Sigill förlag. Översättare är Love Kölle.

* * *

Arthur Conan Doyles namn är inseparabelt från hans många texter om Sherlock Holmes. Eftersom jag själv aldrig riktigt lockats av detektivgenren, förklarar nog det varför jag tidigare duckat för hans författarskap.

Därför var det med förtjusning och förvåning som jag läste Den leende vännen och andra historier, som alltså är en samling berättelser som intet har med detektiven att göra, utan är små fristående noveller som hör fantastiken till.

För plötsligt får jag upp ögonen för ett författarskap som annars riskerat att gå mig förbi. För novellerna i samlingen är riktigt, riktigt bra. I dessa ryms spänning, övernaturliga inslag och en air av det förgångna, allt förmedlat i en spänstig prosa.

Berättelserna påminner närmast om Edgar Allan Poes skräckromantiska noveller. Men där dessa tangerar det esoteriska och liksom rör sig i gränslandet för det skönjbara, utspelar sig Conan Doyles noveller i dagsljuset, där allt är beskrivet rappt och med skarpa konturer.

* * *

Så vad är det vi får möta i de fem noveller som med utsökt urskiljning valts ut av utgivarna? Jo, i "Silverspegeln" berättas om en till bristningsgränsen ansträngd revisor. I dagbokens form får vi följa med honom, allteftersom han närmar sig mental kollaps och de syner han ser blir allt mer konkreta.

"Den leende vännen", titelnovellen, återberättas av ett medium som fått kontakt med en man som varit med om en vådlig bilfärd. "Det som ligger begravet" är en intelligent vävd och klaustrofobisk historia om två unga och båda genialiska arkeologer, som visats i Rom, och som tillsammans ger sig ut på en nattlig vandring för att utforska en fantastisk fyndplats.

"Fiaskot i Los Amigos" skildrar ett försök att avrätta en desperado medelst elektricitet.

Men starkast intryck på mig gör den avslutande novellen, "Fallet Joyce-Armstrong".

Upplägget där är, att en anteckningsbok hittats på den engelska landsbygden, vari den excentriske flygaren Joyce-Armstrong beskriver sina teorier om vad som finns högt ovan molnen. Teorierna skulle möjligen förklara en serie mystiska försvinnanden av piloter som vågat sig upp på höga höjder (detta skrevs ju i en tid före de stora passagerarplanens linjeflyg), men är av så fantastiskt slag, att han inte räknar med att bli trodd utan att han själv skaffat fram bevis för dessa sina teorier.

Så i de bevarade raderna ur anteckningsboken får vi följa med flygaren när han i spiraler låter sitt toppmoderna flygplan stiga allt högre över hembygden, för att utforska vad som egentligen finns i det Joyce-Armstrong kallar en luftdjungel.

* * *

Tidens tand har inte gnagt ner effekten av Conan Doyles alster. De är alltjämt intagande, och det är svårt att slita sig när man väl satt sig för att läsa dem.

Nu blir det till att utforska vad mer Arthur Conan Doyle skrivit inom fantastikgenren. Och, måhända, om det är samma spänst i Holmes-böckerna som i de noveller som ryms i Den leende vännen och andra historier, så blir det nog till att titta på dem också.
– – –
Den leende vännen och andra historier, Arthur Conan Doyle. Övers. Love Kölle. Sigill förlag 2014. ISBN: 978-91-980831-6-3.