* * *
De fyra novellerna som medtagits i denna antologi är "Skuggan ur tiden", "Fasansfulla händelser i Dunwich", "Bilden i huset" och "Graven".
"Skuggan ur tiden" handlar om en man som kommer i kontakt med en förmänsklig civilisation på jorden. "Fasansfulla händelser i Dunwich" handlar om hur monsterliknande varelser föds på amerikanska landsbygden. "Bilden i huset" handlar om en mans möte med en kannibal. "Graven" handlar om en ung man vars fascination väcks av ett övergivet gravmausoleum i skogen.
* * *
I den mån jag kan bedöma saken, är samtliga noveller mycket Lovecraftska. Vi möter någon gång Lovecrafts egenartade monsterspråk, till exempel. Och prosan är den bekanta: full av adjektiv som besvärjer fram en känsla av att vi nu befinner oss i det ickenaturligas sfär. Allting är fruktansvärt, obeskrivligt, blasfemiskt, urgammalt och så vidare.
Och — såsom Mattias Fyhr påpekar i efterordet — fungerar böcker, gärna gamla och mystiska, ibland på mer eller mindre främmande språk, som portaler till fördolda kunskaper. Protagonisterna i berättelserna är sällan personer av särskild ryktbarhet eller fysisk styrka; de är i regel bokmalar.
* * *
Det finns de som stör sig på Lovecrafts användning av språket, alltså dessa ständiga beskrivningar av hur fruktansvärt och outtalbart något är. Det borde jag också ha gjort. Men istället märker jag att stilen fungerar, och vaggar mig in i berättelsernas egenartade världar, där Lovecraft målar upp fenomen som min tanke aldrig ställts inför förut.
Lovecraft lyfter på förlåten och låter oss ana, att där bakom finns världar vi inte kunnat ana, faror vi inte kunnat föreställa oss, och hemligheter som månne bäst bevarats hemliga. Att resa med honom genom dessa världar, där monster glimtvis skymtar och uråldriga vindar viner blir en oförgätlig skönlitterär upplevelse.
– – –
Fasansfulla händelser i Dunwich och andra noveller, H. P. Lovecraft. Övers. Charlotte Hjukström. Bakhåll 2009. ISBN: 978-91-7742-371-3.
2 kommentarer:
Kan det verkligen bli bra att läsa honom på svenska?
Översättningen är fenomenal. Nu var det visserligen många år sen jag läste karln på engelska, men jag kan konstatera att den svenska översättningen fungerar utmärkt.
Skicka en kommentar