Betraktelse 7: Om julen

"Glade jul", Viggo Johansen.,1891.

Det är advent, en tid som i kyrkoåret kännetecknas av väntan på honom som skall komma. Men få av de allmänna jultraditionerna har ursprungligen något med den kristna religionen att göra.

Julgranen fanns i forn tid som utomhusdekoration i Norden. Dess betydelse är osäker, men den fanns där, möjligen i magiskt syfte.

Seden med de inomhusjulgranar vi känner igen i dag har sitt ursprung i medeltidens Tyskland, men fick mer allmänt bruk i Sverige först på 1900-talet. Då utan religiös betydelse, och snarare som en avkomling till förkristna, magiska föreställningar. Och rimligen som en stämningshöjare.

Julklapparna fungerade först som ett skämt. Ungdomar klappade på stugan och slängde in något i stil med ett vedträ, ibland kombinerat med en elak vers. Senare sköttes julklappsutdelningen av julbocken, en funktion som jultomten övertog, även om julbocken fortfarande är juldekoration i många svenska hem.

Jultomten började märkas av i Sverige på 1800-talet, och blev en blandning av folktrons gårdstomte och den amerikanske Santa Claus, som i sin tur är en mutation av det turkiska 300-talshelgonet Sankt Nikolaus, vilken började figurera i amerikanska sammanhang mot slutet av 1700-talet, importerad av holländarna.

Även själva julskinkan, huvudpersonen på julbordet, har rötter som många menar kan spåras ner i förkristen tid, då den möjligen fyllt en religiös funktion.

Och som alla vet, är själva tidpunkten för julen allt annat än en kristen uppfinnig. I Norden firades julblot under midvintern, i Rom firades den märkliga saturnaliefesten och där firades även den obesegrade solens födelsedag 25 december.

Så när någon kristian frågar varför en ickekristen firar jul är genmälet enkelt: Varför vi firar jul är självklart, vi gör som vi alltid gjort.