Bokrecension: Dagar och händelser | Verner von Heidenstam

Dagar och händelser. Tal, inlägg och fantasier är en samling texter av Verner von Heidenstam (1859-1940).

* * *

Det är olika typer av texter av Heidenstam som presenteras i Dagar och händelser, mycket olika. De har sinsemellan olika karaktär: vissa är skönlitterära, vissa är facklitterära och åter andra återger tal som Heidenstam hållit.

Och mycket av det nedtecknade lämnar mig oberörd. Texterna känns märkligt daterade och främmande: de förmår inte nå fram till mig genom det sekel som gått sedan de publicerades.

Inte minst känns den storvulna midsommarnationalism både obekväm och svår att relatera till, såsom den gång på gång kommer till uttryck i Heidenstams högtidstal.

Men också sådant som Heidenstams prydhet när han håller ett tal inför Frisinnade klubben känns oändligt omodernt. Visserligen argumenterar han då mot en slags skärpning av Tryckfrihetsförordningen rörande sexualgestaltningar, enär lagförslaget framstår som alltför subjektivt och svävande. Det hindrar honom dock inte från att bli olidligt moraliserande.

Heidenstam vill inte att "de unga i fjorton-femtonårsåldern" skall "alltför tidigt få spela herrar framför bokhyllan", där de kan hitta "erotiska skildringar" med en myckenhet av kyssande...!

Nä, inte vill Heidenstam förbjuda den typen av litteratur. Men ändå på något vis beskärma den. Han tycker att vissa litterära verk inte bör stå "lätt tillgängliga på hemmets bokhylla", och "funnes det en möjlighet att förbjuda deras utsäljning till minderåriga, vore det för visso godt..."

Nåt säger mig, att hade Heidenstam rest sig ur sin grav och sett en enda amerikansk sitcom hade han förfärats av den myckenhet av kyssar och de många sexuella anspelningar som där är legio...

* * *

Men nationalismen är dock mer framträdande än prydheten i textsamlingen.

I högstämda, svajande ordalag beskriver han svenskarnas höghet, inte minst knuten till svensk historia. Så kan han idylliserande skriva om

"...den midsommarafton då portarna öppnades för alltid och Gustaf Vasas bondehär intågade med nysprungna björklöv i hattarna och hödoft kring vagnarna."

Vi får dessutom veta att den bönderna bestått av "äkta kärnkarlar". I ett annat tal berättar Heidenstam att "enstaka röster" hos grannländerna utropat "ni svenskar, ni äro ämnade att föra ledningen i Norden, varför taga ni den inte?" Och vägen till den ledningen, menar Heidenstam då, är genom "storsinta reformer", varigenom Sverige bygges "med ett ännu varmare hjärtelag än hittills, en fastare enighet, en skärpt viljekraft."

Vägen går dock i regel ej genom strid, får till Heidenstams försvar sägas:

"...freden är något heligt, som till det yttersta bör räddas."

Men samtidigt synes kriget inte i sig vara ett otänkbart medel:

"Fosterlandskärleken är att likna vid järnet i våra berg: det kan smidas både till svärd och plogar, det kan ingå som en beståndsdel både i den mjuka pennan och den vassa, både i fredsringningens klocka och den klocka, som ringer till resning."

Och så håller det på i nationalromantisk stil, eller möjligen skandinavistisk stil:

"Skandinaverna äro jordens kärnfriskaste folk, bara de hitta hem igen till sig själva!"

* * *

Till höjdpunkterna i Dagar och händelser hör dock en text kallad "Michelagniolos missöden". Heidenstam tänker sig där att Michelangelos Yttersta domen målats i våra tider. Han låter sedan stora kulturpersonligheter från sin egen tid – inklusive sig själv – kommentera vad man i all sin dar ska ta sig till med den stora målningen.

Detta gör Heidenstam med träffsäker humor som gör karikatyr av de olika skriftställarna och kändisarnas sätt att uttrycka sig. Är man lite bekant med vilka namn som var i ropet strax efter förra sekelskiftet, är texten direkt rolig.

* * *

Dagar och händelser har icke åldrats väl. I dag kan den väl främst fylla funktion som ett exempel på hur fosterlandskärlek kunde formuleras för omkring hundra år sedan, innan densamma solkats av två världskrig och fascism. För Heidenstam är definitivt inte en fascist eller kulturimperialist: han skriver uttryckligen att andra folk älskar sina länder, och att svenskarna måste göra sammalunda.

Kanhända kan hans nationalism jämföras med den hänförelse en supporter har för sitt hemmalag: han frånkänner ej supporters att heja på andra lag, men ser till att upphöja och stödja det egna laget så gott han kan.

Heidenstam är inte passé i vår tid. Men man bör kanske hellre läsa Folkungaträdet eller Karolinerna för att få inför ögonen litteratur som behåller fräschören på ett annat sätt än vad Dagar och händelser gjort.
– – –
Dagar och händelser. Tal, inlägg och fantasier, Verner von Heidenstam. Albert Bonniers förlag 1909. Digitaliserad som epub av Litteraturbanken.