Ryckt loss, kopierat

Skriv romanen, skriv dikten; rista in den på baksidan av ett vykort. Lägg alltihop i en kartong och älta dina bekymmer om och om och om igen, tills varenda blodsdroppe har synats och fått sin tvilling i text på papper. Bygg ditt gravmonument av lösryckta stycken ur Ekelöfs böcker och dina egna anteckningar i marginalerna på Prousts Spaning. Gör dig odödlig genom att aldrig släppa taget om verkligheten och kopiera ner den om och om och om igen med din spretiga handstil, sida upp och sida ner. Du känner kanske inte alla, men du känner dig själv så djävla väl att du känner alla ändå. Det som är botten..., tänker du. Det som är kreatur..., tänker du, men vägrar att bli allmängiltig, bli vulgär, att dö. —