* * *
Yngsjömordet är förmodligen ett av de mer kända historiska svenska morden. Och det är just detta brott och omständigheterna kring det som af Geijerstam berättar om i vad som rimligen torde kunna kallas en tidig dokumentärroman i naturalistisk anda. Namn är skiftade och detaljer, men historien är i stort densamma.
Det historiska Yngsjömordet ägde rum våren 1889 i Yngsjö, östra Skåne. Det tillgick på så vis, att Per Nilsson och hans moder Anna Månsdotter bragte Pers hustru Hanna Johansdotter om livet. För detta dömdes omsider Per och Anna till döden, men Per benådades till livstids fängelse, eftersom han och modern sedan hans ungdom haft sexuell samvaro.
Anna Månsdotter blev 1890 den sista kvinnan som avrättades i Sverige.
* * *
De tre huvudpersonerna får i af Geijerstams roman namnen Nils Tufvesson, Inga Persdotter och Elin Olasdotter. Särskilt fokus lägger författaren på de psykologiska djupbeskrivningarna av gestalterna. De får var och en fylliga personligheter.
Inga Persdotter, modern, framstår som en ytterligt bitter, elak, småsint, makthungrig ragata, som egentligen inte vill släppa någon nära sin son, som hon alltså har en sexuell relation med.
Nils, son till Inga och make till Elin, å sin sida är svårt kuvad, förstörd av sin moders inflytande, lamslagen av hennes vilja. Enbart på hennes inrådan, som kommer sig av att det talas på byn om den misstänka blodskammen på gården, går han in på att gifta sig.
Elin, Nils hustru, är en naiv ung kvinna, mycket flickaktig och oskyldig, som inte kan förstå varför inte mannen ids uttrycka värme gentemot henne, som har lätt att klandra sig själv och inom sig länge gömmer det faktum att Nils aldrig fullbordat äktenskapet med henne. Elin blir hackkyckling för Inga, utfryst, åthutad, och med tiden hatad.
* * *
I och med att historien om Yngsjömordet är känd, vet läsaren vad som kommer att ske. Man vet vad målet med den oavvisliga upptrappning i spänningen är: död.
Det är alltså inte svårt att känna medlidande med Elin, som helt ovetande hamnat i en avskyvärd situation, det är inte heller svårt att nästan ge ljud åt en förhoppning att hon ändå måtte komma ifrån sin make och den som håller i makens koppel, nämligen hans moder.
Men trots allt tycker dock Elin om Nils; hon förmår se hans tunga plåga som han tror är hängivenhet till modern, men som i verkligheten är slaveri under hennes tyranni.
* * *
Det ligger en särskild effekt i att läsa Nils Tufvesson och hans moder på grund av dess språkdräkt. För fastän romanen är skriven i naturalistisk stil, och alltså strävar efter strikt realism och psykologisk trovärdighet, så gör språket, som fortfarande klingar friskt av 1800-talsprosa, att något av ett sagoskimmer ligger över berättelsen. Åldern har alltså skänkt romanen ytterligare en dimension, utöver den strikt realistiska.
af Geijerstam för varsamt och utan frossande i detaljer men heller inte med girar omkring det obehagliga läsaren kronologiskt igenom de olyckliga själarnas öden. Avstamp sker redan före Nils födelse, men framförallt berättas om den tid som förflöt mellan giftermålet och dådet, och sedan åt det som skedde därefter, intill dess att Inga mötte sitt öde.
Texten är välpolerad och jämn och händelserna följer naturligt på varandra. Jag är inte tillräckligt insatt i Yngsjömordet för att bedöma hur nära texten i detalj följer det verkliga skeendet, men allt tyder på att romanen ligger ganska nära dokumentären då det gäller de yttre dragen, även om man naturligtvis måste tillåta af Geijerstam sin absoluta konstnärliga frihet i mycket.
Hur som helst är Nils Tufvesson och hans moder en värdig roman om utanförskap, skam, avund, hat och ett mord som skakade om en bygd.
– – –
Nils Tufvesson och hans moder: Bonderoman, Gustaf af Geijerstam. C. & E. Gernandts Förlags Aktiebolag 1902. 327 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar