torsdag 9 januari 2014

Bokrecension: Pickmans modell och andra noveller | H.P. Lovecraft


Pickmans modell och andra noveller är en novellsamling av H. P. Lovecraft, utgiven på Bakhåll förlag. Texterna är översatta av Charlotte Hjukström och Mattias Fyhr har författat det informativa efterordet.

* * *

Härförleden recenserade jag novellsamlingen Fasansfulla händelser i Dunwich och andra noveller av Lovecraft, också den samlingen utgiven av Bakhåll. Efter att nu ha läst ytterligare en samling texter av Lovecraft kan jag nog konstatera att hans trollkraft fångat in mig.

Lovecraft har en förmåga att skapa sina alldeles egna världar för sina protagonister. Ofta är det en helt normal och realistisk miljö som berättelserna utspelar sig i, men i denna miljö placerar Lovecraft en anomali ur sin egen mytologi: ett monster eller något annat skräckbetonat, som huvudpersonen eller huvudpersonerna får förhålla sig till, reagera på och kanske fly ifrån.

Man märker snart av att en text är skriven av Lovecraft. Mest bekant är väl de mustiga beskrivningarna av hur fasansfulla, enorma, oheliga och djävulska de olika fenomenen är. Men det finns också andra teman. I förra recensionen nämnde jag hur märkliga böcker ofta finns med i berättelserna. Men typiskt är också, att berättaren ofta är någon form av outsider som i sitt möte med det övernaturliga fruktar för sitt förstånd.

* * *

I Pickmans modell och andra noveller har Bakhåll samlat elva historier.

"Erich Zanns musik" inleder samlingen, och handlar om en förtvivlad musiker som verkar frambesvärja mörka krafter med sitt musciserande. Därefter följer "Kall luft", vari en man förklarar sin rädsla för drag och kyla. I "Festivalen" besöker en man sin ätts ursprungliga hem, där en sekelvis upprepad fest ska firas; i den novellen skymtar också Lovecrafts ökända, fiktiva bok Necronomicon förbi.

"Bortom sömnens barriär" handlar om en läkare som märker att en patient i sömnen får kontakt med icke-mänskliga medvetanden. "Från andra sidan" behandlar märkliga, utomkroppsliga resor, där berättaren genom en maskin får erfara vad som rör sig omkring oss, alldeles utanför vår perceptionsförmåga.

I novellen "Hypnos" återkommer temat med att ställa sig utanför det uppfattningsbara, i form av en man med en mystisk kamrat som i sina drömmar tillsammans gör märkliga och med tiden skrämmande resor.

"Främlingen" hör till de mer mystiska berättelserna. I den lyckas en varelse lämna det i mörker försänkta, märkliga slott där han vuxit upp, och hela hans verklighetsuppfattning förskjuts. I "Dagon" når en i en jolle från tysk fångenskap förrymd sjöman ett land uppstiget ur själva havet.

"Prästmannen" leker med tidsbegreppet när en ondskefull person från det förflutna möter en nutidsmänniska. Titelnovellen "Pickmans modell" berättar om en konstnär som har förmågan att måla de mest verklighetstrogna avbildningar av monster man kan tänka sig: så verkliga att de nästan måste ha målats efter levande modell...

Avslutningsvis möter vi "Templet", som är en både beklämmande tragisk historia och en lätt humoristisk sådan. I den möter läsaren en tysk patriotisk ubåtskapten under första världskriget, som förlist på havets botten med sinande resurser gör ett möte med något uråldrigt.

* * *

Det går att skapa obehag genom litteratur på olika vis. Kafka förmår skapa obehag på ett snarast omärkligt vis, där han med kompakt stämning gör skildringarna nästan svåruthärdliga att läsa: man känner klaustrofobi, ångest. Exakt vad som skapar obehaget är svårt att säga.

Lovecraft befinner sig, vad gäller obehagsskapandet, på andra delen av skalan. Där Kafka låter oss ana oss fram till ett stillsamt obehag, pekar Lovecraft på det hemska och förklarar med adjektiv efter adjektiv hur oerhört vidrigt det är. Båda metoderna fungerar, åtminstone för dessa två legendariska herrar.

Lovecraft uttryckte i något sammanhang:
"Never Explain Anything."
Han är trogen den i skräcksammanhang så effektiva maximen. Vi får inte förklaringarna till Lovecrafts fenomen. Han berättar inte hur det kommer sig att det kryper förskräckliga monster ur brunnen i källaren: vi bara ställs inför faktum och personerna i novellen får helt enkelt förhålla sig till att det finns monster i källaren.

Lovecraft trodde inte på några övernaturligheter. Han nådde dock de alternativa verkligheterna genom sitt skrivande. Och vi, som läsare, får tillgång till monster, demoner och uråldriga varelser genom hans prosa. Så blir Lovecrafts historier exempel på litteraturens förmåga att upprätta en alternativ verklighet att vistas i.

Jag kan bara å det varmaste rekommendera var och en som lockas av det övernaturliga att träda in i den verkligheten, och bit för bit upptäcka Lovecrafts fantastiska nya världar.
– – –
Pickmans modell och andra noveller, H. P. Lovecraft. Övers. Charlotte Hjukström. Efterord av Mattias Fyhr. Bakhåll. ISBN: 978 91 7742 359 1.

2 kommentarer:

Magister sa...

"Prästmannen" är lite speciell eftersom den inte skrevs som en novell -- i själva verket rör det sig om ett utdrag ur ett brev i vilket Lovecraft beskriver en dröm han haft, som efter hans död publicerades av en av hans vänner i [i]Weird Tales[/i].

Creutz sa...

Det var mer än jag visste. Tack för upplysningen!