 |
| Ivar Lo-Johansson |
* * *
Godnatt, jord är en snarast legendarisk bok om statarnas ofattbart povra situation i Sverige under de första decennierna av 1900-talet. Boken blev Lo-Johanssons publika genombrott och startpunkten för den så kallade statarskolan vars författare skildrade statarnas situation.
Statare levde under en anställningsform, som gick ut på att de brukade jorden på ett gods, och i ersättning erhöll framförallt naturaprodukter och boende. I stor utsträckning arbetade de alltså för mat och husrum. Statarinstitutionen har jämförts med livegenskap. Systemet uppstod under 1700-talet och avskaffades formellt 1945.
* * *
Ivar Lo-Johansson är själv uppväxt i statarsammanhang, och Godnatt, jord är en självbiografisk skildring. Stoffet har han hämtat ur sin barndoms upplevelser och intryck han fått under den tiden. Författarens alter ego heter Mikael Bister, och lever tillsammans med sina föräldrar och sin äldre bror. De är en statarfamilj på friherre Didrik von Spax gård någonstans i Sörmland.
Läsaren följer Mikael Bisters uppväxt, från det att han är något år gammal, intill dess att han lämnar familjen och går ut i världen i femtonårsåldern. Även i stort får vi del av skildringen av statarnas liv och samtidens händelser som sipprar fram till de fattiga statarna genom barnets ögon, ur barnets perspektiv.
Och över en stor del av berättelsen vilar en tung melankoli, förmedlad av det ofta till synes hopplösa över statarnas fastcementerade situation, över regniga dagar på åkrarna, över grymma pojkstreck, över liv som förspills, över en sadistisk lärarinna i skolan.
Statarna i Ivar Lo-Johanssons skildring är ett kuvat folk. Den upproriske Brontén som talar om strejker ser man ned på, och man gläds halvt i hemlighet över hans misslyckade företag för att förbättra statarnas situation. När han försöker införa öppningsbara fönster i statarlängorna fnyser de blott och talar om det farliga med de drag som då skulle uppstå.
När någon föreslår att tandborstning borde införas i skolan, blir man förskräckt, ty man är övertygad om att tänder bara ställer till bekymmer: bäst är att mista dem så snart som möjligt, inte förlänga tiden med dem.
Man arbetar på jorden och man lyder baronen. Man sticker inte ut, utan ska veta sin plats. Särskilt beklämmande blir skildringen av en kamrat till Mikael, nämligen Tore på Dundret. Den skygge gossen är uppenbarligen en begåvad själ, som gärna håller på med sina uppfinningar och manicker.
Men av alla trycks han ner, för att falla in i den mall man förväntar sig att hitta honom i. Hans far skäms över att det talas om att hans son skulle vara begåvad, snarare än en duktig arbetare. I skolan blir Ture mobbad av lärarinnan som inte backar från någon möjlighet att trakassera den inte särskilt läraktige eleven, samtidigt som hon ser mellan fingrarna med Mikaels hyss, ty hans begåvning sitter i läsning och kunskap.
Miljön kväver steg för steg Ture, och mot slutet av romanen är han en bruten ung man, retad av gårdens ungar.
* * *
Men Mikaels frihetslängtan kan inte kväsas. Han är som de kalvar som släpps ut på sommarbete i skogen, men sedan vägrar att låta sig infångas.
Mikael avger ett löfte till sin frisinnade farmor på Himmelstorp, som en gång gjorde skandal med ett äktenskapsbrott. Han lovar att aldrig bli statare. På så vis framlever Mikael sina unga dagar i en slags parallell tillvaro med de andra ungarna på gården. Han är som de, men är icke hemma där. Där hans faders högsta mål är att bryta sig loss och arrendera ett torp, är Mikaels mål mer odefinierat.
* * *
Förutom att vara en gripande skildring av statarnas tillvaro, är Godnatt, jord också en realistisk och rörande berättelse om en ung mans stegvisa uppväxt, med allt vad det innebär av krossade illusioner, pubertet, kärlek och åtrå. Även om jag känner mest för den vilsna existensen Ture — som får stort utrymme romanen igenom — är Mikael uppmålad i levande färger med ett känsloliv som känns helt och hållet trovärdigt.
Ivar Lo-Johansson förmedlar statarnas och torparnas närhet till naturen på ett effektivt sätt. Naturen är alltid med, vare sig det är den brännande sommarjorden som skall brukas, skogarnas enslighet eller den ständigt rinnande åns förvandlingar genom årstiderna. Ja, ån blir rentav en metafor för statarnas liv: ständigt densamma, ständigt i sin fåra, men ständigt inom sig själv i förvandling vår, sommar, höst och vinter. Och sen från början igen.
"Ån betraktade med likgiltighet allt. Den flöt gammal och saktmodig vidare, maklig och litet slapp av solen. Allt föddes, växte, dog, gladdes och led invid den. Den drog oberörd förbi allt som hände."Godnatt, jord är en bok som man gärna rekommenderar.
Språket är liksom statarna bundet vid jorden, naturligt och kraftfullt. Och det språket berättar om är också det kraftfullt, även när det som skildras är vardagligt. Ty statarnas vardag är något väsensskilt från den verklighet – tack och lov – vi lever i idag.
Så det finns många skäl att leta fram eller ladda ner Ivar Lo-Johanssons genombrottsroman. Läs den både för att lära känna statarnas situation, och för att ta del av en dynamisk berättelse med många intressanta gestalter och öden.
– – –
Godnatt, jord, Ivar Lo-Johansson, Albert Bonniers förlag 1933. Digitaliserad som epub av Litteraturbanken.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar