Redaktör för båda böckerna är Magnus Bergsten, chefredaktör på den ypperliga tidskriften Populär Historia. Innehållet består av artiklar som i många fall tidigare varit införda i tidningen, men också av en mängd texter som inte tidigare publicerats.
* * *
Sammanfattningsvis kan jag säga, att Svenska kungar och mäktiga män fångar mitt intresse betydligt mer än Svenska krig och krigiska svenskar. Det beror inte på några kvalitetsskillnader i själva texterna, utan helt enkelt på att personhistoria intresserar mig betydligt mer än krigshistoria. Att läsa om ett fängslande människoöde och få inblickar i historiska gestalters liv som man inte förut haft, fascinerar mig mer än strategier vid fältslag och fälttåg.
Vissa av bidragsgivarna står i stilistisk särklass. Dick Harrison må väl nämnas som en av de främsta, vad gäller att både vara historiskt oantastlig rent faktamässigt, och att skriva med ett tillgängligt och intresseväckande språk. Flera av texterna är också författade av just honom.
* * *
Det vore ogörligt att gå igenom alla bidragen i de två sammanförda antologierna i ett enda inlägg, så jag gör därför endast några nedslag.
Ulla-Britt Ramklint målar upp en bild av den kanske rikaste svensken någonsin, och en av de mäktigaste: Bo Jonsson Grip, hemmahörande i 1300-talet. Källäget är rimligen kargt, men Ramklint gör ändå ett gott arbete med att framställa Jonsson på ett levande sätt: man får liksom en liten skymt av honom bland det förflutnas dimmor,.
Själv är jag lite specialintresserad av Engelbrekt Engelbrektsson. Den nästan legendariske bergsmannen som var med om att leda det stora upproret på 1430-talet har fått ett eget kapitel, skrivet av Lars-Olof Larsson, men skymtar även i Dick Harrisons text om Karl Knutsson. Larsson är författare till Engelbrekt Engelbrektsson och 1430-talets svenska uppror, som jag recenserade tidigare i år.
En insikt som Larsson bjuder på, att man inte bör se Engelbrektsson som en radikal frihetshjälte. Engelbrektsson kämpade mot förtryckande utländska fogdar som han och hans meningsfränder tog avstånd ifrån, liksom de tog avstånd från kung Erik som gett dem deras position. Men han gjorde det utifrån en nationalistisk, konservativ agenda: att saker och ting skulle förbli som de varit en gång. Upproret var således en konservativ yttring ur åtminstone den aspekten.
Larsson skriver:
"Därför har strängt taget all bondeoro och folkligt förankrade uppror också ett återkommande mönster: ett i grunden urkonservativt bondesamhälle som knyter sina händer om yxor och armborst till försvar av allt 'som gammalt och fornt hade varit'."
* * *
Lars-Olof Larsson har ytterligare en högintressant text med i volymen, som handlar om Jöran Persson. — Denne Erik XIV:s gunstling och flitige åklagare hade jag gärna velat veta än mer, varför Larssons text sporrar till ytterligare läsning. Larsson problematiserar här bilden av Persson, och påpekar att nästan allt vi vet om honom är formulerat av hans fiender, och att bilden ju är mycket mörk. Å andra sidan har vi inga andra källor som talar särskilt gott om honom.
Lars O. Lagerkvist bidrar med en artikel om Gustav Vasa, som fokuserar på kungens sinne för ekonomi. Man får därigenom, som också Lagerkvist påpekar, en bild av en man som ser hela sitt rike som sin egen gård, där han skickar otroliga mängder brev till sina olika tjänstemän spridda över landet, och uppmanar till ändringar och kommer med förslag vad gäller diverse detaljer. Gustav Vasa verkar ha arbetat oförtrutet, men också haft ett sjuhelsickes humör.
Bengt Liljegren, författare till Karl XII: En biografi, som jag recenserade i vintras, spekulerar i krigarkungens relation till kvinnor, och om det månne kan vara så att han var homosexuell. Någon djupare analys hinns väl inte med på de få sidor som ämnet upptar i boken, men Liljegren berättar om en Karl XII som antagligen var ganska skygg för kvinnor, och helt enkelt inte ville kasta sig in i passionens makt innan kriget var över. Några egentliga källor som vittnar om att kungen skulle varit homosexuell saknas.
Avslutningsvis skall också Dick Harrisons bidrag om slaget vid Svolder nämnas. Harrison går här igenom detta halvt legendartade slag under vikingatiden, och ser om man hur källmaterialet och de historiska fakta man annars känner till, kan dra några slutsatser om slaget ägt rum, och den kontext vari det i så fall utspelats.
* * *
Som jag varit inne på förut när jag recenserat artikelantologier som stammar från Populär Historia, skriver jag igen: jag gillar dessa blixtbelysningar på områden som jag inte alltid är så hemmastadd i. En djupdykning i ett ämne här och en minibiografi där gör mycket för att öka på allmänbildningen. Textbuketten är aningens vildvuxen, och månne inte alla blommor passar alla. Men då får man väl helt enkelt glädjas åt de blommor man särskilt uppskattar.
— — —
Svenska krig och krigiska svenskar: Historisk antologi & Svenska kungar och mäktiga män: Tio historiska porträtt, Magnus Bergsten (red.), Historiska Media 2002. ISBN: 91-43-02276-6. 141 resp. 141 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar