Bokrecension: Dimmorna lyfter | Tommy Dahlman

Dimmorna lyfter: Om sorg med andra ord är skriven av Tommy Dahlman, och består av ett antal betraktelser och berättelser om sorg.

* * *

Dahlman skriver redan i inledningen, att hans avsikt med boken inte är att ge några klara direktiv om hur sorg skall hanteras. Han vill samtala. Bokens syfte blir att förmedla upplevelser och känslor, att berätta berättelser. — Och genom att dela med sig av dessa erfarenheter och intryck skänker Dahlman nyttiga verktyg att hantera sorgen med.

Dahlman vågar i sin bok vara mycket personlig. Det skänker äkthet åt texterna. De fungerar som perspektivskapare, som visar på komplexiteten i sorgen. — Trots att alla människor nog någon gång drabbas av sorg, också djup sorg, så finns det knappast några allmängiltiga svar som hjälper alla att lära sig leva med känslan av saknad och förlust. Och däri ligger något av bokens största styrkor: att inte skänka en patentlösning, utan att i fragment, liksom kaleidoskopiskt, lyfta fram olika tankar som säkerligen kan skänka en sörjande människa tröst.

* * *

Några av de poänger som Dahlman presenterar, ska jag i korthet återge.

Sorgen är där den är. Man kan inte tvinga den att gå över genom att trycka undan den eller inte låtsas om den. Den akuta sorgbearbetningen kan mycket väl uttryckas så som Dahlman gör:

"En dag i taget säger vi. Ibland känns även det för mycket. En timme i taget funkar, någorlunda."

Vi som varit med om sorg har kanske märkt av en tystnad som ibland lägger sig runt den sörjande, vare sig det nu gäller oss själva eller oss närstående personer: människor undviker att komma fram och prata, kanske vrider undan blicken.

Det kan då vara gott att tänka såsom Dahlman: att det inte alltid är ord som är nödvändiga. En lyssnande närvaro kan vara nog. Svaren blir kanske inte lika nödvändiga, som just det faktum att man är där för den sörjande, att man lyssnar.

* * *

Överlag präglas Dimmorna lyfter av en inställning, att sorgen är något som ska accepteras. Någonting man får gå in i, och med tiden kanske kommer igenom. "Sorgen skall inte sökas eller sötas", skriver Dahlman. Man får ta sorgen just som den är.

Man bör vara medveten om, att inte bara de uppenbara fruktansvärda ting som sker — ett barn dör, en person tar sitt liv utan förvarning och annat sådant – kan skapa djupa känslor av saknad, även om sorgen vid tillfällen som dessa kommer särskilt oväntat.

Det är lika naturligt att känna sorg efter en mycket gammal person som går bort, mätt på att leva. Också den typen av sorg, kanske efter en åldrad och sjuk förälder, är berättigad och också den sorgen har man en självklar rätt till.

* * *

Dahlman ägnar också en del utrymme åt att tala om barn och sorg. I mitt yrke som begravningsentreprenör möter jag ofta frågan om hur man ska göra med barnen: ska de vara med på begravningen? — Dahlman anlägger ett än vidare perspektiv i sina betraktelser, och talar om barn och sorg överlag. Hans uppfattning synes vara, att visserligen har föräldrarna själva bäst kunskap om hur man bör göra, men att det nog är nyttigt, att inte gömma sorgen för barnen, att de bör få vara med. Att också de har rätt att erfara sorgen och saknaden. — Jag delar helt hans uppfattning.

Precis som Dahlman skriver, synes detta att avskärma barnen från död och sorg vara ett relativt nytt fenomen: tidigare var det regel att personer gick bort hemma, och gjordes i ordning hemma, och var kvar i hemmet längre än vad som är brukligt numera. Döden torde då, för de en gång uppväxande unga, varit mer naturlig, än för de, som först senare i livet möter döden som en aberration i tillvaron, ja, som något som egentligen inte borde ske.

* * *

Tommy Dahlman har i Dimmorna lyfter ett förtroligt tilltal, med poetisk klang. Trots att jag personligen inte är särskilt välvilligt inställd till metaforer i prosa, synes de metaforer som förekommer i boken sällsynt väl placerade; de känns fräscha, inte slitna, och fyller en funktion: när man talar om något som blivit så svårgripbart som döden, krävs nog det metaforiska språket mer än annars, för att försöka ringa in de känslor och erfarenheter som döden skapar.

Det är lätt att tala religion när man talar om döden. Dahlman är — förutom yrkeskollega till mig och mycket annat — pastor, men håller balansen mycket väl vad gäller ideologiska förtecken i boken: det finns inget av propagerande. Den som söker religiös tröst i boken kan nog finna sådana stycken som talar om det, men för oss som inte söker religiös tröst, så kan också de passager som syftar på tro eller återseenden fungera som just metaforer eller en poetisk lindring av saknaden.

Jag kan inte annat, än att varmt rekommendera Dimmorna lyfter till den som vill skaffa sig en vacker och djuplodande men samtidigt tillgänglig skildring av vad sorgen är och hur man kan hantera den.
— — —
Dimmorna lyfter: Om sorg med andra ord, Tommy Dahlman, Media Print 2007. ISBN: 978-91-633-0919-9.