Bokrecension: Martin Bircks ungdom | Hjalmar Söderberg

Martin Bircks ungdom är skriven av Hjalmar Söderberg (1869–1941), och blev hans genombrottsroman. Den utgavs första gången år 1901.

I den korta romanen — endast 127 sidor i min pocketupplaga — presenteras Martin Birck, och vi får följa honom från fem- eller sexårsåldern tills han blivit strax under 30 år. Det är en melankolisk gosse, och han erfar ständigt en känsla av utanförskap, trots ett till synes varmt hem, där modern är djupt religiös och fadern har fast anställning som tjänsteman.

Den unge Birck har förhoppningar om att bli diktare, och får en och annan dikt publicerad i tidningen, men något genombrott kommer inte; det gör däremot desillusionen, som ständigt går som ett tema genom boken. Också Birck blir tjänsteman, och ägnar sina dagar åt att kontrollera statliga räkenskaper.

Som ungdom är han svärmiskt förälskad i en kvinna han aldrig talat med; som något äldre har värmen svalnat, och han inleder ett förhållande med en kvinna, som han inte har råd att äkta. De får därför smyga med sin relation, av hänsyn till allmänna uppfattningen om utomäktenskapliga förbund av det slaget.

Bircks storasyster flyttar från lägenheten i Stockholm redan när Birck är ung, och gifter sig och äktenskapet blir olyckligt. Birck bor kvar hemma; själv mister han barnatron, till sin mors stora förtvivlan. Så dör senare ock modern, och Birck sitter hemma med sin fader, med vilken han alls inte har något särskilt att dryfta, utom jobbet som tjänsteman.

Birck reflekterar:

"Lyckan, ungdomsglädjen, vart tog den vägen? Livet är inrättat för de gamla, därför är det en olycka att vara ung. Det är inrättat för de tanklösa och slöa, för dem som taga falskt för äkta eller till och med föredraga det falska, därför är det en sjukdom att tänka och känna, en barnsjukdom som man måste gå genom innan man blir man . . ."

* * *

Vad läsaren får följa, är alltså ett barns utveckling till man och samtidigt en ungdoms ideal som grusas av en likgiltig omgivning. Skildringen är så dyster, att jag sällan haft så svårt att orka mig igenom en så kort bok: den är helt enkelt alltför melankolisk; stämningen kryper in under skinnet på läsaren, och ibland har jag bara kunnat ta del av dess kompakta skymningsstämning några stycken i taget.

Stilen är naturligtvis — som alltid hos Söderberg — utsökt avvägd. Genom sin saklighet och sina eleganta formuleringar, som ofta är som gjorda för en citatsamling, når texten fram på ett mycket effektivt sätt, och gör sin verkan, och överför den stämning författaren vill förmedla.
— — —
Martin Bircks ungdom, Hjalmar Söderberg, Klassikerförlaget 1996. ISBN: 91-88680-14-2. 127 sidor.