Bokrecension: Bokhandlaren i Kabul

Bokhandlaren i Kabul är skriven av Åsne Seierstad.

– Det är väl knappast obekant att Bokhandlaren i Kabul blivit en ganska kontroversiell titel. Seierstad bodde hos en afghansk familj en tid, och skildrar deras liv i sin bok. Emellertid blir bokhandlaren i bokens titel förbannad på resultatet, åker till Norge och stämmer Seierstad för förtal, emedan han inte tycker att hans familj skildrats på ett hedervärt sätt.

Skit samma. Jag ser inte boken främst som en berättelse om den specifika familjen i Afghanistan, utan som en bredare skildring av människornas tillvaro i ett sönderbombat, trasigt och vilset land. Och ja, jag ser tillvaron där som trasig och vilsen – det må vara hur kulturimperialistiskt som helst, men min övertygelse är, att livet i ett västland är ojämförligt mycket behagligare än i ett land som Afghanistan, där burkorna fortfarande går att hitta och där kvinnor hålls i vad som inte är långt ifrån slaveri, bundna till tjänst och tanke.

I Afghanistan infekterade religionen samhället. Seierstad beskriver ett land som gått mot allt större liberalism, men som störtas ned i fundamentalism, och som fick sitt peripeti i talibanernas skräckvälde, då det var förbjudet för taxichaufförer att skjutsa kvinnor utan burka, då musik inte fick höras, dragflygning var förbjudet, liksom alla typer av avbildningar av levande varelser – både människor och djur, vilket fick de bisarra följderna, att exempelvis hårvårdsprodukter med bilder av kvinnor helt enkelt fick ansiktena övermålade. (jfr sid. 89f.)

Bokhandlaren är ändå en förhållandevis liberal man. Han är långt ifrån någon taliban. Han är patriark i sin familj, och kräver att de som är satta i hans hus lyder honom villkorslöst. När han tar sig en ung, andra hustru, får den första hustrun finna sig i att bli skuffad åt sidan, och inte längre dela sovrum med sin make. Barnen jobbar med det som fadern bestämmer. Men hans bokhandel led under talibanerna, som gjorde husrannsakan i hans affär och brände böcker som var olämpliga. Han gillar inte burkorna. Och han välkomnar västligt inflytande i Afghanistan.

Bokhandlaren i Kabul är en högintressant bok, i synnerhet för den som intresserar sig för kulturskillnader, religon och i synnerhet islamism. Bokhandlarfamiljen Khan får inget smickrande porträtt, det är sant; men vem ville ha läst en skildring av en familj precis som tänker och beter sig precis som en sekulariserad västfamilj? Vad hade vi lärt oss av det?

Mest upprörande i boken är kvinnornas situation. Burkorna må vara på utdöende. Men synen på kvinnorna som något särskilt ömtåligt, verkar förhärskande. En dialog mellan en kvinna och hennes sutenör, som vill äkta henne, skildrar något kvinnans situation.

»– Vad är ditt svar?
– Du vet att jag inte kan svara dig, säger hon.
– Men vad vill du?
– Du vet att jag inte kan ha någon vilja.
– Men tycker du om mig?
– Du vet att jag inte kan ha någon åsikt om det.
– Svarar du ja om jag friar?
– Du vet att det inte är jag som svarar.
– Vill du träffa mig igen?
– Det kan jag inte.
– Varför kan du inte vara hygglig? Tycker du inte om mig?
– Min familj ska bestämma om jag tycker om dig eller inte.« (sid. 279)

En karikatyr eller en sann bild av mentaliteten? – Jag vet inte. Men genomgående i Bokhandlaren i Kabul är en bild av kvinnan som omyndigförklarad, ställd under förmyndare, som fattar besluten åt henne.

* * *

Bokhandlaren i Kabul är en intressant bok. I synnerhet för den som fascineras av kulturskillnader, religion och islamism. Boken är skriven på rapp journalistprosa och är mycket lättläst, även om den myckenhet av namn, och de släktskap som personerna bakom de namnen har till varandra ibland blir svårhanterliga. Kanske kunde ett persongalleri i bokens början ha avhjälpt det hindret i läsningen. Boken är intressant, och förtjänar att sökas upp och läsas – även om det verkar som om den försvunnit från nätbokhandlarnas sidor.
– – –
Bokhandlaren i Kabul, Åsne Seierstad, MånPocket 2003. ISBN: 91-7001-042-0.