Bokrecension: Koncentrationslägret

Koncentrationslägret: En skildring från det tyska »skyddshäktet« Oranienburg är skriven av Gerhart Seger. Boken gavs ut 1934.

Gerhart Seger var en gång socialdemokratisk riksdagsman i det prenazistiska Tyskland. Nazisterna såg strax efter sitt makttillträde till att sätta honom i så kallat skyddshäkte, i det tidiga koncentrationslägret Oranienburg, för politiska oliktänkare och judar. Där satt man utan rättegång, utan att vara anklagad för något, övervakad av SA-män, så länge som regimen tyckte att det var lämpligt att sitta där. De sågs inte som formella brottslingar, utan helt enkelt som oönskade i det nazistiska samhället.

1934 ger Gerhart Seger ut sin bok, som skildrar den helvetiska tillvaron i Oranienburg. Samma år översätts den till svenska. Den har formen av en anklagelseskrift, och andas alltså en viss optimism, eftersom han lägger fram boken inför rättsväsendet, och förefaller hoppas, att de i boken namngivna och sadistiska SA-männen ska ställas inför rätta.

Seger rymmer från sina vakter under ett tvångsarbetspass. Han lyckas ta sig ur landet, efter att ha varit fängslad i sex månader.

Trots att detta utspelar sig några år innan Auschwitz, och utrotningslägren Treblinka och Sobibor, innan gaskammare och kremationsugnar, märks nazismens brutalitet och intolerans för avvikare tydligt. Fångarna – judar, kommunister och socialdemokrater i stor utsträckning – tvingas till meningslösa övningar, tvingas stå uppställda timmar i sträck, misshandlas i ett ökänt förhörsrum, och, vad som Seger anges som det värsta: den stående cementkistan, där man kunde spärras in på en yta om 60 gånger 80 centimeter, omgiven av cementväggar, timmar och till och med dagar i sträck, utan möjlighet att lägga sig ner för att sova. – Seger beskriver också hur de ofta politiskt ointresserade, tölpaktiga SA-männen genom allehanda olika tortyrliknande behandlingar plågar intellektuella och andra misshagliga för Tredje riket.

Segers tidiga skildring av livet i ett koncentrationsläger äger särskild relevans, för att den beskriver hur utomordentlig grymhet redan finns, i detta mycket tidiga skede av nazisternas styre. Seger kan omöjligen ha påverkats av den senare utvecklingen av nazistisk grymhet, som annars kunnat färga av sig på hans egen upplevelse. Därför ska vi vara tacksamma att Seger skrev i omedelbar närhet till sina upplevelser.

Koncentrationslägret är mycket intressant läsning. Naturligtvis måste man beakta att Seger är politisk fiende till hitlerismen, och därmed är boken skriven av motståndarsidan, men nog har historien gett oss skäl att sätta tilltro till hans beskrivning.
– – –
Koncentrationslägret: En skildring från det tyska »skyddshäktet« Oranienburg, Gerhart Seger, Tidens förlag 1934. Ej ISBN.