Text: Robert Musil – Mannen utan egenskaper

Jag har börjat maratonloppet att läsa Robert Musils Mannen utan egenskaper. Några kapitel hittills. Och det är givande läsning! Ett utdrag:

»Luft och jord bildar en myrstack, genomkorsad av kommunikationsleder i olika våningar. Luftbanor, markbanor, tunnelbanor, rörpostanläggningar för personbefordran, ändlösa rader av motorfordon förflyttar människorna horisontalt i alla riktningar, medan expresshissar pumpar dem vertikalt från ett plan till ett annat. Vid knutpunkten kastar man sig ur det ena transportmedlet och upp i ett annat, rycks utan betänkande med och sugs in i deras rytm som bildar en synkop, en paus, en liten klyfta på tjugo sekunder mellan två ivägbrusande hastigheter, och byter under dessa intervaller i den allmänna rytmen ett par brådskande ord med varann. Frågor och svar griper i varandra som kugghjul, varje människa har bara vissa bestämda uppgifter, yrkena är koncentrerade i grupper på bestämda platser, man äter under vägen, nöjena är förlagda till andra stadsdelar och i andra återigen står de torn där man finner hustru, familj, grammofon och själ. Spänning och avspänning, verksamhet och kärlek är noga skilda åt till tiden och omsorgsfullt avvägda efter grundliga laboratorieundersökningar.«

Mannen utan egenskaper, del I, sid. 34.
Först publicerad 1930.