måndag 15 mars 2010
Reflexion kring förlorade skribenter
Närmar mig slutet på Englunds Stridens skönhet och sorg... detta mästerverk, detta inzoomande historieverk över Första världskriget. Och tänker – hur många lysande potentiella författare, reportrar, journalister, poeter, litteratörer, kritiker dog inte i skyttegravar, flygplan, bombdåd; hur många blev inte kvar i lera, utmed vägar, eller dog i plågor i enkla sjukhussängar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Tanken svindlar onekligen.
Fast man vet aldrig om de verkligen skulle skrivit så mycket om de överlevt. Kanske är världen full av skribenter som är riktigt bra men skriver för skrivbordslådan eller hårddisken?
Jag tänker för övrigt alltid samma sak när jag läser Anne Franks Dagbok. Anne hade ju litterära ambitioner (och omarbetade även själv sin dagbok flera gånger, där uppe på vinden i Amsterdam). Hon hade säkert skrivit helt fantastiska böcker och reportage (däremot kanske inte dagboken blivit publicerad så som den blev om hon överlevt).
Ja, svindlar är ordet. Och visst: hur många Chatwin och hur många Oscar Wilde finns det där ute, vars texter aldrig publiceras...?
Ah!
Skicka en kommentar