lördag 6 december 2008

Enkelhetens lov

Ett av de litterära grepp som stör mig allra mest är det att onödigtvis komplicera en text. Jag vill att texten som jag läser med ögonen ska få gå den absolut närmaste vägen till förståelsen i hjärnan. Jag ska så sällan som möjligt behöva uppehålla mig vid frågor som "vad betyder den här formuleringen?" och istället kunna koncentrera mig på att låta textens budskap gå rakt in i min föreställningsvärld.

Det finns ingen anledning att använda ett svårtillgängligt ord när det finns ett mer tillgängligt till hands. Skriv inte "autonom" när man lika gärna kan skriva "självständig". Skriv inte en mening med tjugo ord om den kan skrivas med sju ord. Låt funkis råda i litteraturen! Och låt bli all onödig dekoration. Litterärt mästerskap består inte i att kunna producera komplicerade formuleringar eller krystade metaforer. Utan i att nå en rakhet i språket, utan att gå miste om spänning, kvalitét och innehåll.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hittade din blogg via en kommentar till Läser och funderar och hit kommer jag definitivt igen! Jag gillar hur du skriver om böcker odyl.: enkelt och rakt på sak, men inte banalt. Me like :)

Så dig bokmärker jag ;) Och vad kul med en kille som bloggar om böcker i detta hav av kvinnliga bokbloggare

Creutz sa...

Tack! Och välkommen!

Fågelflickan sa...

Haha, joelbitar har jag inte glömt!

Anonym sa...

Njaä. Ibland är det härligt att texten är omständig och slingrig. Inte alltid är rakaste vägen till förståelse det skönaste att läsa. Och jag tycker visst att man bör använda "svårare" synonymer. Jag vill ha variation. Men jag kan förstå din poäng i att det är proffsigt att skriva rakt utan att gå miste om något.

A.W

Creutz sa...

»Ibland är det härligt att texten är omständig och slingrig. Inte alltid är rakaste vägen till förståelse det skönaste att läsa. Och jag tycker visst att man bör använda "svårare" synonymer.«

Här håller jag inte med om nånting. Svårare synonymer, t.ex., finns det ingen som helst anledning att använda, om ett enklare ord gör jobbet lika bra. Annars drar man bara en dimma över förståelsen av texten.

Anonym sa...

Som i exemplet du gav: "autonom" istället för "självständig", beror det förstås på sammanhanget...det ger sig! Men jag kan inte se varför autonom generellt skulle komplicera texten. Funkis, i all ära. Men alla gillar inte samma stil. Förresten gillar jag dimmor.


A.W

Anonym sa...

Och om man hela tiden eftersträvar förenkling av texten, vad kommer då hända med våra texter och med vårt språk? Jag tänker att risken finns att det utarmas.

Likaså behöver jag för egen del ibland just få ställa mig frågan: "vad betyder den här formuleringen?" Det är en utmaning menar jag.

A.W

Creutz sa...

Man ska aldrig lägga hinder i vägen för förståelsen.

Det blir oerhört tydligt i akademiska texter. De behandlar komplexa ämnen, och använder ett exakt ordförråd som är långt ifrån det som används i vardaglig text. Att onödigtvis krångla till en akademisk text, som det nog kan hända att många gör, för att de upplever att textens värde då ökar, är en synd så stor som någon...

Men det gäller även för skönlitteratur eller vad du vill. Text ska förstås. En utmärkt text är en text där man inte stannar upp, utan där orden och meningarna flyter obehindrat. Ett obefogat tillkrånglat språk sätter berg i vägen för framkomligheten, där man kunde varit utan berg.

Anonym sa...

Maybe.

A.W