Bokrecension: Skollärare John Chronschoughs memoarer (I-II) | August Bondeson

Skollärare John Chronschoughs memoarer utkom i två volymer, den första med undertiteln Från uppväksttiden och seminarieåren, den andra med undertiteln Från hans första läraretid. De är skrivna av August Bondeson (1854-1906), författare, folklivsskildrare och läkare.

Bokens två volymer, först utgivna 1897 och 1904 är såsom faksimil återutgivna i ett band av Suecia Rediviva 1985.

* * *

Jag har lärt mig ett nytt uttryck! Uttrycket är att någon "är en riktig Chronschough", med vilket förstås en halvbildad viktigpetter. Och nu har jag läst upphovet till talesättet, nämligen den fiktiva självbiografin Skollärare John Chronschoughs memoarer.

Ursprungligen var verket tänkt att bestå av tre delar, men författaren August Bondeson hann bli sjuk och avlida innan den tredje delen blivit färdig. Helheten består därför av två böcker.

Den första boken är den mest omfångsrika. Den skildrar Johannes Perssons på Krontorpet uppväxt och hans tillvaro på lärarseminariet i Göteborg, en stad han flyttar till från sin halländska hembygd.

Den andra boken är kortare, och utformad som en klassisk roman, med kapitelindelning och episodisk uppbyggnad, medan den första boken är mer flödande kronologisk och detaljerad.

* * *

Johannes på Krontorpet lever med sin avgudande moder; fadern är död sedan gossen var liten. Johannes har läshuvud, och därför får modern i hågen att hennes son är ämnad till stora ting. De två vandrar så till prästen i bygden, en stram schartauan för övrigt, och framställer den frågan om inte månne Johannes kunde skickas att läsa för att bli biskop.

Kyrkoherden roas av detta, men lyfter fram som mer realistisk möjlighet att Johannes kunde bli folkskollärare. Så Johannes skickas efter att ha avslutat sin elevtid i den ambulerande skolan på bygden till kyrkoherden, som tar honom i förberedande lära, och efter att i några år vikarierat som lärare på bygden skickas han till folkskollärarseminariet i Göteborg.

Där får han veta att det finns förvirrande många personer med efternamn som slutar på -son. Har man ett sådant, uppmuntras man att byta. Då Johannes finner sitt förnamn väl bondskt kortar han dessutom ner det. Således blir det John Chronschough, uttalas Kronskog.

* * *

Chronschough framstår i sin självbiografi som en träbock, helt utan fallenhet för humor. Han tar sig själv på oöverträffat allvar, är självrättfärdig som få, och framhåller ideligen sin allmänna förträfflighet vad beträffar studieresultaten. Några närmare vänner får han inte många av. De två närmaste hamnar han dessutom i konflikt med.

Men för auktoriteter har han all vördnad.

När han efter läsning av Viktor Rydbergs Bibelns lära om Kristus hamnar i religiösa tvivel är det inte resonemang om Rydbergs uppfattningar som bringar honom åter till tron, utan lydnad för kristendomsläraren på seminariet. Och varje blinkning eller ord av uppskattning från personer över honom i samhällshierarkins lärda sfärer ser han som bekräftelse på sin egen förträfflighet.

Fullkomligt blind för sin egen stubbiga självgodhet och magnifika självbild vandrar han så genom livet. Han får sin examen, givetvis återigen påpekande sina utmärkta betyg, bäst i klassen, och återvänder till hembygden där han blir ordinarie folkskollärare.

* * *

På ett sätt är Chronschough inte bara en en lustig satir av en viss slags personlighet. Han är också en tragisk gestalt, som inte förmår att lyfta blicken från sin egen navel, inte kan låta bli att nedvärdera alla som han anser sig mer bildad än och allt han anser vara bondskt. Man tycker helt enkelt synd om honom – i någon mån.

Och kanske kan en och annan rentav i Chronschough och hans håg för lärdom och hans fallenhet för lärdomshögfärd återfinna något av sig själv

Författaren August Bondesson lär inte gjort sig särdeles populär bland landets folkskollärare när böckerna kom ut. Men bland allmänheten blev den fiktiva självbiografin av mäster Chronschough desto populärare.

Numera omnämns böckerna kanske sällan, men dess kvaliteter har inte gnagts av tidens gång, utan tvärtom fungerar den numera dessutom som tidsdokument: den vittnar något om hur det var bland allmogen vid 1800-talets slut, och inte minst ger den glimtar av Göteborg, såsom det såg ut för mer än ett sekel sedan.
– – –
Skollärare John Chronschoughs memoarer: från uppväksttiden och seminarieåren, Skollärare John Chronschoughs memoarer: Ny följd: Från hans första läraretid, August Bondeson. Faksimil 1897/1904. Efterskrift av Teddy Brunius. Suecia Rediviva 1985. ISBN: 91-7120-192-0. 318+134 sidor