Bokrecension: Grekiska epigram | Emil Zilliacus (övers.)

Begravningsmotiv. Efter fragment av antik grekisk vas.

Grekiska epigram rymmer hundra antika, grekiska epigram i tolkning av Emil Zilliacus (1878-1961).

* * *

Precis som Zilliacus skriver om i förordet är det något särskilt tilltalande med epigrammet som poetisk uttrycksform. Ett epigram är, åtminstone ursprungligen, en kort, begränsad, dikt, särskilt lämpad för till exempel gravskrifter eller inskrifter på votivgåvor. Så är även ordets betydelse också just "inskrift". Snart förväntas epigrammet också stanna inom ett strikt versmått.

Kortheten och stramheten skänker en koncentration och kärnfullhet som är svår att värja sig mot. Utfyllnad ryms inte, blott det relevanta: varje ord måste finnas med, inget ord kan vara överflödigt.

I Grekiska epigram har Zilliacus valt ut hundra av dessa poetiska texter ur den översvallande mängd som bevarats från antiken. Han har valt att kategorisera dem i följande grupper: "Votivepigram och äreskrifter", "Gravepigram", "Erotiska epigram" samt "Varia".

Epigramdiktande, berättar Zilliacus, utvecklades med tiden till en egen konstform, och överflyttades från att företrädesvis nyttjas i praktiskt syfte till att fungera som en egen form av dikter, för diktandets egen skull.

Huruvida dikterna i samlingen därför alltid återberättar om verkliga människor eller om uppdiktade sådana är inte alltid lätt att avgöra, även läsaren ibland får besked därom genom översättarens kommentarer.

* * *

Epigramförfattarna är sedan länge döda, men nog har de genom sina skrifter lyckats hålla en del av antikens flamma brinnande, och vittnar om dess åskådningssätt, dess syn på döden, kärleken, livet, gudarna.

I ett epigram av Tymnes (100-talet f.v.t) berättas om en död, Philainis, som väl rätteligen borde fått vila vid Nilen, men genom ödets föranstaltande kom att begravas på Kreta. Epigramförfattaren uppmanar dock Philainis att inte sörja för mycket för detta, för varifrån vi än kommer

"... blott en är den väg, vilken till Hades oss för."

Ett homoerotiskt epigram av Meleagros (andra till första århundradet f.v.t.) finns med. Där skriver författaren om hur han förtöjt sin båt vid en viss Myskïos, som han säger sig helt tillhöra. Ser denne ej soligt på honom, blir allt till vinter omkring honom, men

"... ljusnar ditt öga i fröjd, blommar den ljuvaste vår."

En skön skildring av kärlek hos åldrande människor finns i ett epigram av Paulus Silentiarius (500-talet e.v.t). Han skriver om hur han älskar Philinnas rynkor mer än "ungdomens blomstrande hy", och att han hellre tar hennes bröst i sin hand än jungfruliga dito. Hos henne är det ljuvare att vara, i hennes höst, "än våren hos andra."

* * *

Zilliacus svenska språkdräkt, som han klätt de grekiska verserna i , är superb. Den är inte arkaiserande, åtminstone inte mer än vad som kan ses som befogat. Och den gör att vi kan känna igen högst mänskliga känslor och tankar, fastän de kändes och tänktes för så länge sedan, under den långa antiken.

Grekiska epigram är en vacker antologi, inte bara till det textliga innehållet, utan också på grund av att varje epigram som vinjett har ett motiv från en antik vasmålning, som väl i allmänhet anknyter till ämnet i den aktuella dikten. Också det knyter läsningen närmare till den tid vari det skrivna ristades in eller skrevs ner.

Och genom böcker som denna hålls antikens flamma brinnande; måtte fler värmas av dess skönhet, klarhet och vida vyer.
– – –
Grekiska epigram, Emil Zilliacus, övers.. Holger Schildts förlag 1954. 151 sidor.