 |
| Edgar Allan Poe |
* * *
Man måste se Poe som en romantiker. I berättelserna möter vi gång på gång klassiska romantiska drag: gamla slott, dåligt väder, varelser på gränsen mellan liv och död, djävulen själv — och mystik.
Likväl är novellerna i Tales of the Grotesque and Arabesque av olika genrer. En del tillhör skräckgenren, någon annan science fiction, ytterligare någon satiren. Det får mig ena stunden att tänka på H. P. Lovecraft, som själv avgjort deklarerat sin beundran av Poe, och andra stunden på Jules Verne.
* * *
Det här är inte platsen att i detalj återberätta novellernas innehåll, men några av dem vill jag dock särskilt nämna, även om jag därigenom utelämnar andra mästerliga berättelser i samlingen.
En av Poes mer kända noveller, som återfinns i samlingen, är "The Fall of the House of Usher". Det är en märklig liten historia om en man som på anmodan besöker en excentrisk barndomsvän, Usher. Denne bor nervplågad på sitt dystra slott med sin alltmer sjuka syster. Usher är den siste av sin aristokratiska ätt, och berättarens uppdrag blir att försöka trösta sin plågade kamrat.
Stämningen är kompakt och elektrisk. Och när systern omsider dör, vrids historien åtskilliga grader på sin axel, och den stämning som antyds blir hårresande konkret.
På vissa sätt påminnande om "The Fall of the House of Usher" är "Bernice", som också utspelar sig i ett slott, där en melankolisk drömmare förstrött funderar på att gifta sig med sin också där boende kusin, som emellertid är sjuklig, blir sjukare, dör.
Besynnerlig och Jules Vernesk är "The Unparalleled Adventure of One Hans Pfaal". I densamma anländer en dag en luftballong till Rotterdam. Från ballongen slängs ett brev ner, som sedan utgör huvuddelen av berättelsen.
Brevet beskriver hur den försvunne Hans Pfaal medelst luftballong stigit högre än någon någonsin gjort förut och omsider nått sitt mål, nämligen månen, där han sedan bott under några år.
Emellertid mördade Pfaal några kreditorer i samband med sin avfärd, varför han nu söker pardon för detta brott för att vidare delge världen sina upptäckter. På ett mästerligt sätt lyckas Poe sedan i slutet av berättelsen vända hela skrönan, så att den lämnar fantasteriet och landar i cynisk realism.
Sist bör också "The Conversation of Eiros and Charmion" nämnas. Novellen är skriven i dialogform, där två avlidna personer samtalar. Eiros dog i världens undergång och Charmion tio år dessförinnan, varför han är nyfiken på vad som egentligen hände.
* * *
Poe har en förmåga att blanda humor och satir med mörkaste mystik, beroende på vilken berättelse man för tillfället väljer. Läsningen blir således något av en berg-och-dalbana vad gäller infallsvinklar och genrer. Boken vänder och vrider sig liksom i läsarens händer, beroende på vad man i den för tillfället läser.
Den råa driften med hur man skriver en klichéartad artikel i "How to Write a Blackwood Article" och rådens användande i den efterföjande novellen "A Predicament" blandas med den möjligen mörkare humoristiska skildringen av ett samtal mellan den till esoteriska intressen böjde kocken och djävulen.
Och sen har vi mycket allvarliga prestationer som de ovannämnda "The Fall of the House of Usher" samt till exempel spökskeppshistorien "MS. Found in a Bottle".
Samlingen Tales of the Grotesque and Arabesque blir därigenom onekligen mångfacetterad och dynamisk och stannar aldrig till: man drivs som läsare via tvära kast från den ena märkliga historien till den andra.
* * *
Ur skräckperspektiv blir genom den kvävande känslan och det obehagliga innehållet en berättelse som "Bernice" rent mästerlig. Poe har nämligen en särskilt påtaglig förmåga att skapa atmosfärer, en särskild anda i berättelserna. Detta kommer främst till uttryck i de rent skräckromantiska novellerna.
Till detta kommer ett arkaiskt språkbruk som höjer känslan av mystik: Poe drar sig inte för att skriva thou och thee istället för you. Engelskan blir genom den gammaldags formen inte en alldeles transparent läsupplevelse åtminstone för mig, men det må vara hänt: formen är en tillgång.
* * *
Novellerna i Tales of the Grotesque and Arabesque skrevs för mer än hundrasjuttio år sedan. Jag konstaterar att deras ålder inte har försvagat deras effekt; möjligen höjt den. Så, träd obehaglig till mods in i de valv som Poes litteratur välver över dig...!
– – –
Tales of the Grotesque and Arabesque, Edgar Allan Poe. Digitaliserad som ebok av Feedbooks
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar