Bokrecension: Äventyr på riktigt | Axel Odelberg

Sven Hedin

Äventyr på riktigt: Berättelsen om upptäckaren Sven Hedin är en biografi skriven av journalisten och författaren Axel Odelberg (f. 1948). Boken utgavs av Norstedts första gången 2008. Jag har läst den digitaliserade versionen från 2014.

* * *

Sven Hedin (1865-1952) var en makalös man, vars rykte tagit irreparabel skada av hans ställningstaganden under senare delen av sitt liv. Med samma principfasthet och oomkullrunkeliga envishet som han gav sig ut på sina expeditioner höll han fast vid sina politiska uppfattningar: kärleken till Tyskland var så monumental att han inte förmådde ta in hur nazismen våldtagit både sitt hemland och alla länder där deras svarta garde drog fram.

I Äventyr på riktigt lyckas emellertid Axel Odelberg inte minst genom Hedins egna utgivna och outgivna texter skildra upptäckarens liv på ett balanserat sätt, där Hedins politiska ställningstaganden inte skymmer den person han var och det han uträttade långt, långt innan någon hört talas om Hitler.

Det betyder inte att Äventyr på riktigt på något vis är en försvarsskrift. Alls inte. Men den är en balanserad framställning, där Hedin får framträda i helfigur och inte enbart som hitlersympatisören.

* * *

Hedin var en enastående upptäckare och kartograf vars febrila verksamhet i Asiens inre fyller volym efter volym av både vetenskapliga resultat och mer underhållningsbetonade reseskildringar. Ju svårare något verkade att genomföra, desto mer synes det ha lockat Hedin.

Genom sina resor lyckades Hedin dessutom skaffa sig ett mycket omfattande kontaktnät, vilket underlättades av att statshuvuden, politiker, kungligheter och industrimagnater mer än gärna såg till att bjuda in Hedin för att språka med honom om hans resor, som blivit kända för världen genom de många böcker han givit ut under åren.

En av dessa läsare var Adolf Hitler, en man som Hedin först på intet sätt kände sympati med och vars raspolitik först fjärmade honom, som själv var stolt sextondelsjude och i svensk karikatyrpress gärna avbildades med kroknäsa.

Men Hedin hade den egenheten, att han var svag för starka män: han beundrade dem som något alldeles särskilt. Med tiden såg Hedin Hitler som den som skulle rädda hans älskade Tyskland, där han hade sin största beundrarskara och där han en gång doktorerat, från den med all rätt kritiserade Versaillesfreden efter Första världskriget med sina drakoniska krav på Tyskland.

Och när Hedin väl bestämt sig för att vara någon trogen, så var han det om så behövdes ner i själva avgrunden. Ännu efter kriget hade han svårt att tro att förintelsen var något annat än propaganda, och än mindre trodde han att hans många vänner på ledande positioner i nazityskland varit medvetet om vad som skett, och antisemitismen hade till sist fått fäste också i Hedin.

Odelberg skriver:

"Allt han gjorde blev monumentalt - till slut även misstagen."

Likväl var Hedin en tillgång för Sverige under kriget, även om man från svenskt politiskt håll var förtegen om hur man gärna använde sig av Hedin: det lönade sig att ha en person tillgänglig som kunde få företräde inför Hitler personligen, och som Hitler dessutom verkade respektera.

* * *

Men Äventyr på riktigt handlar långt ifrån enbart om dessa i eftervärldens ögon katastrofala ställningstaganden sent i Hedins liv.

I stor utsträckning berättar Odelberg istället om Hedins många expeditioner, hans upptäckter, de äventyr i ordets allra mest egentliga betydelse som han fick vara med om, den intrikata diplomati som var nödvändig för att få resa dit han ville, de faror han och expeditionerna tog sig igenom på sina ofta flera år långa upptäcktsresor till de sista vita fläckarna på kartorna utanför polerna.

Det var dessa resor som tillsammans med Hedins förmåga att skriva om dem i sina böcker, som gjorde honom till en internationell megastjärna på sin tid. Det var resorna och deras resultat som gjorde att hans bröst behängdes med den ena utmärkelsen och ordern efter den andra, och som gjorde honom till den sista adlade personen i Sverige.

Hedin var uppenbarligen oblyg och mycket medveten om sitt eget snille. Han hade förvisso förmåga att göra reklam för sig. Men han framstår i Odelbergs skildring inte som en osympatisk personlighet. Ett exempel på det är, att han hade för vana att till skillnad från vissa andra upptäckare behandla sitt lokala tjänstefolk mycket väl. Han ansåg att man kommer längre med omtanke och kärlek än med kärvhet och hårda ord.

* * *

Äventyr på riktigt förefaller i stor utsträckning bygga på Hedins egna texter; ofta är väl dessa de enda som kan förtälja något om äventyren långt bort i främmande vildmark.

Det leder emellertid till intressanta källkritiska problem, som möjligen kunde utvecklats något, fastän Äventyr på riktigt uppenbarligen är en populärt skriven snarare än en bok med vetenskapliga ambitioner.

Emellertid är jag tacksam för att Odelberg emellanåt påpekar när versioner av händelser skiljer sig åt mellan Hedins resedagböcker och de böcker som han senare utgav där samma händelser omtalas.

Ytterligare något som jag har svårt att försona mig med är att Odelberg ofta anför att Hedin "tänker" det ena eller det andra. Han försvarar själv detta bruk med att Hedin förvisso meddelat vad han tänkt. Det kan vi emellertid inte veta, och jag hade föredragit att man istället för att skriva om vad Hedin tänker helt enkelt sagt som det var, att Hedin "skriver". Däri ligger ingen chansning.

Vanskligt synes också att justera Hedins ord för att passa bättre in i den löpande texten, vilket Odelberg även meddelar att han gjort. Det gör att man inte med självklarhet kan citera ord av Hedin i texten såsom verkligen varandes överensstämmande med vad Hedin verkligen sagt eller skrivit.

Odelberg har emellertid gjort en stor insats genom att sammanställa denna heltäckande biografi om Sven Hedins liv. Odelberg är stilistiskt säker precis som den person han berättar om, och trots alla dessa orter och platser som passerar i prosan, känner man sig som läsare aldrig vilsen: man förs framåt i ett raskt och lättflytande berättande.

Så den som vill veta lite mer om Hedin än att han uppskattade Hitler, må gärna bredda sina kunskaper genom att läsa Äventyr på riktigt. Därigenom får man måhända också lite större kunskaper om hur det kommer sig att en bildad karl ännu på fyrtiotalet kunde tala sig så varm om regimen i Tyskland.

Men framförallt är Äventyr på riktigt en bok om Hedin såsom han framstår hel och hållen, med brister och med förtjänster.
– – –
Äventyr på riktigt: Berättelsen om upptäckaren Sven Hedin, Axel Odelberg. Norstedts 2008. Ebok 2014, ISBN: 978-91-1-306686-8.