Berättelsen om Liten Karin och hennes heliga ursprung

"Heliga Katarina från Alexandria", A. de Corregio.

Åren 1814-1815 gav folklivsforskaren Arvid August Afzelius (1785-1871) och historikern Erik Gustaf Geijer (1783-1847) ut Svenska folkvisor från forntiden. En senare upplaga av denna, Svenska folkvisor, utgiven 1880, har jag införskaffat. Den är utgiven av Richard Bergström och Leonard Höijer. I denna upplaga presenteras balladerna i olika varianter i ett band. Dessa har sedan försetts med kommentarer i ytterligare ett band.

* * *

Balladerna har ofta en lång historia, och sjöngs fortfarande när de upptecknades, inte sällan i olika varianter på olika platser. Vi ska titta närmare på en av dem, nämligen den som i verket kallas "Liten Karin", och äger beteckningen 3.1.

Den handlar om "liten Karin" som tjänar hos "unga kungen".

Kungen blir emellertid förtjust i Karin, trots att han redan har en drottning. Han försöker på allt sätt tubba Karin att bli hans, med alltmer exklusiva skänker och till sist med hot. Man anar att kungens mål i själva verket är att förmå pigan att ligga med honom. Karin viker icke, och ljuter således till sist döden när hon vägrar ge med sig. Jag återger den första varianten av balladen här:

Och liten Karin tjente
På unga kungens gård;
Hon lyste som en stjerna
Bland alla tärnor små. 

Hon lyste som en stjerna
Allt bland de tärnor små.
Och unga kungen talte
Till liten Karin så: 

"Och hör du, liten Karin,
Säg vill du blifva min?
Grå hästen och gullsadelen
Dem vill jag gifva dig." 

"Grå hästen och gullsadelen
Jag passar inte på;
Gif dem din unga drottning,
Låt mig med äran gå. 

"Och hör du, liten Karin,
Säg vill du blifva min?
Min rödaste gullkrona
Den vill jag gifva dig." 

"Din rödaste gullkrona
Jag passar inte på;
Gif den din unga drottning,
Låt mig med äran gå." 

"Och hör du, liten Karin,
Säg vill du blifva min?
Mitt halfva kungarike
Det vill jag gifva dig." 

"Ditt halfva kungarike
Jag passar inte på;
Gif det din unga drottning,
Låt mig med äran gå." 

"Och hör du, liten Karin,
Vill du ej blifva min,
Så skall jag låta sätta dig
I spiketunnan in." 

"Och vill du låta sätta mig
I spiketunnan in,
Guds englar små de se att jag
Oskyldig är dertill." 

De satte liten Karin
I spiketunnan in,
Och konungens små svenner
De rullade henne kring. 

Så kom det ifrån himmelen
Två hvita dufvor ner;
De togo liten Karin
Och strax så blef de tre.

Vi ser i texten den klassiska balladens alla kännetecken: den brutala och melankoliska historien, den långa, berättande texten, kampen, dualismen och de poetiska upprepningarna.

"Liten Karin" finns även upptecknad i Svenska folkvisor i en alternativ och något längre version. I denna är det kungen själv som rullar omkring Karin i tunnan, men han får oombedd hennes förlåtelse medan hon blöder. Sen sveps hon av "hofvets jungfrur" och sätts i grav, men "alla små Guds englar de stodo der kring".

* * *

Låt oss titta lite närmare på bakgrunden till texten. Kommentarsbandet till Svenska folkvisor kommer väl till pass.

Balladen "Liten Karin" var vid upptecknandet spridd över hela landet, om än i många versioner och på många olika melodier. Vi får också lära oss att en mörk slutvers emellanåt förekommer:

"Så kom två svarta korpar
Dit upp från helvete;
De togo unga konungen,
Och strax så blef de tre."

Också denna vers passar väl in i balladtraditionens ofta kärva och för få ting väjande budskap.

* * *

Men ursprungligen går texten tillbaka på en katolsk martyrhistoria om Katarina av Alexandria. Legenden är belagd i Sverige åtminstone sen 1300-talet.

Katarina ska enligt legenden, som vi lätt kan googla fram, varit dotter till en hednisk kung i Alexandria. Hon besökte kejsar Maxentius för att förmå honom att sluta förfölja kristna. Maxentius anordnade då en slags offentlig debatt, som givetvis slutade med att Katarina övertygade filosoferna om det riktiga i sin kristna övertygelse.

Katarina sattes sedan i fängelse och underkastades tortyr för att avsäga sig sin tro. Det hade ingen verkan, så Maxentius ska ha försökt övertyga den tydligen särdeles vackra prinsessan att istället gifta sig med honom, vilket hon vägrade, eftersom hon ansåg att hennes äkta hälft var Jesus. Det hela slutade med att Katarina halshöggs.

Händelserna anses väl helt och hållet vara uppdiktade, även om de kan rymma reminiscenser av förföljelserna av kristna under Diocletianus tid. Men vad gäller specifikt Katharina av Alexandria finns de första tydliga uppteckningarna av händelserna bevarade först från femhundra år efter när hon skulle ha levt, även om en historia redan hos Eusebios har kopplats till just henne.

Som martyrhistoria har traditionen ändå haft ett liv, som inspirerat till vår svenska "Liten Karin" och alternativa versioner på bland annat tyska och danska. Legenden har omplanterats i stabil språkdräkt och i poetisk must och kraft, och spåren av den plats där den utspelade sig och dess sammanfogning på okänd ort har planats ut.

* * *

Läs mer:
Svenska folkvisor utgifvna af E. G. Geijer och A. A. Afzelius, Utgifven af R. Bergström och L. Höijer. Z. Hægströms boktryckeri. Stockholm 1880.
Wikipedia: Catherine of Alexandria (Läst 2014-03-26)