* * *
Den stulna njuren innehåller hundra vandringssägner av olika karaktär, samtliga kommenterade och analyserade av af Klintberg. Ofta spårar han sägnerna så långt bak man kan komma, för att se hur spridningen av sägnen skett eller för att undersöka om det kan ligga något korn av sanning i den.
Boken har nu några år på nacken, och jag misstänker att en hel del av berättelserna i den är saligen avsomnade, även om jag väl stött på några av dem utanför bokformen. Åtskilliga andra känner man igen från romaner eller teve-serier, vari författaren eller manusförfattaren arbetat in dem i skeendet.
* * *
Bokens titel syftar givetvi på en vandringssägen. Bara för att få en liten uppfattning om hur af Klintberg arbetar, kan vi titta lite närmare på den.
Grundsägnen som presenteras är i stora drag som följer: En man reste i Asien. Han besöker en bar och däckar. Efter ett tag vaknar han på en plats han inte känner igen. Snart visar det sig att han blivit av med en av sina njurar.
I denna form har af Klintberg noterat berättelsen 1992. af Klintberg konstaterar att sägnen var mycket vanlig vid tiden för bokens utgivande. Han presenterar ett antal olika varianter på samma tema.
Allteftersom han söker bakåt i tiden, visar det sig att historien förmodligen uppstått i Latinamerika, där han hittar det första skriftliga belägget i en tidningsartikel från 1987. af Klintberg låter frågan vara öppen huruvida organstölder skett, som kan vara ett frö till sägenfloran, men konstaterar att organstöldsmotivet har blivit mycket vanligt.
* * *
De flesta av sägnerna som presenteras är väl nu saligen avsomnade i den levande muntliga traditionen: andra vandringssägner har nog uppstått sedan 1994.
Men visst känner vi igen berättelser som dessa: Mannen som efter ett one night stand vaknar och märker att flickan är borta, men hittar ett meddelande på badrumsspegeln: "Välkommen i AIDS-klubben". Mannen som skickar sig själv som flygfrakt, och hittas ihjälfrusen när planet landat. Tjuven som halkar under inbrott och stämmer husägaren. — Och kanske andra. Tanden som löses upp i Coca-Cola.
* * *
Mest effekt på mig, som gillar spökhistorier, gör två av de sista vandringssägnerna i boken. Den ena berättelsen ser ut ungefär så här: en bilist plockar upp en liftande flicka. Hon börjar plötsligt skrika att hon vill släppas av. När hon går ur ser föraren att hennes rygg är urgröpt och maskangripen. Det var — visar det sig — vålnaden av någon som våldtagits och mördats i närheten.
Och den andra berättelsen är knuten till linje 69 på SL i Stockholm. Den förefaller ha varit vanligt förekommande bland chaufförerna.
På sista rundan för kvällen stiger emellanåt tre damer ombord utan att betala. De talar ivrigt med varandra, och stiger inte ens av vid sista hållplatsen, där chauffören tänkt få dem att betala. Chauffören fortsätter till garaget och släcker ner bussen. Men när han kommer fram — är damerna borta. Tydligen knyts sägnen till tre damer som ska ha drunkat under en roddtur vid Djurgården.
* * *
Ofta verkar af Klintberg själv genomfört ett hästjobb med att nedteckna vandringssägner allteftersom han stöter på dem under föreläsning, i möten, på fester — ja, varhelst de dyker upp. Han får uppenbarligen också mängder av brev, från olika länder, med berättelser och tidningsurklipp och med frågor om han känner igen det beskrivna som en vandringssägen.
* * *
Emellanåt kan jag uppfatta de förklaringsmodeller som af Klintberg skänker som väl omfattande eller vittgående. När ett lejon rapporterats synligt i Finland sommaren 1992, så känns för mig inte slutsatsen självklar att detta speglar en aversion mot ryssarna:
"Ryktena handlar alltså om att något främmande hotar vår trygghet. I det finska fallet är det knappast någon tillfällighet att det förrymda lejonet troddes komma från Ryssland. Omvälvningarna i Finlands östra grannland har skapat oro också i Finland, och det är denna oro som tar gestalt i rykten och sägner."Men att rasistiska stereotyper i vandringssägner har sin grund i det främlingskap som uppstår mellan olika kulturer torde väl dock vara enklare att ta till sig.
* * *
Den stulna njuren är en intressant sammanställning av vandringssägner som väl i synnerhet var i svang i början av 90-talet. Intressant är också att följa af Klintbergs källkritiska arbete, när han söker sägnernas rötter och försöker klarlägga var och när de uppstått, och om det finns någon verklighetsanknytning i dem.
Boken påminner oss också om att vara på sin vakt mot berättelser som verkar lite väl knepiga eller fantastiska. Kanhända har vi fått höra just — en vandringssägen.
– – –
Den stulna njuren: Sägner och rykten i vår tid, Bengt af Klintberg, Norstedts 1994. ISBN: 91-1-949042-9. 291 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar