Fragment: En berättelse om ett hotell

Klockan måste ha närmat sig åtta när jag kom fram. Och jag var jävligt skitnödig. Så ärendena i disken fixade jag snabbt: nämnde mitt namn, firmanamnet och fick en nyckel.

Rummet låg en trappa upp, längst bort i en korridor. Korridoren var upplyst med gulaktiga glödlampor utan skärmar. På golvet en mörk heltäckningsmatta. Tapeter i gulbruna toner – åldrade och slitna. Nyckeln passade i låset, och när jag kommit in, fumlade jag en stund innan jag hittade en knapp som tände lampan i taket. Ett rum. Toalett direkt till vänster innanför dörren. Säng lite längre fram till vänster i en alkov. Skrivbord med stol. En tjockteve med minimal skärm. En radio på skrivbordet. Ett fönster med tjocka, grå gardiner fördragna.

Jag slängde väskan på sängen, och behöll skorna på när jag gick in på toaletten och drog ner byxorna. Det är fanimej skönt att skita när man verkligen behöver det.

* * *

Jag tittade mig i spegeln och tvättade av händerna. Jag kommer ihåg att jag såg gammal ut. Stripigt hår som hänger ner i pannan, antydningar till rynkor vid ögonen, skäggstubb sen i morse, halvstängda ögonlock. Byxorna fortfarande vid anklarna och skjortan uppknäppt. – Jag orkade inte göra mycket åt det då. När byxorna åter satt på plats gick jag ut i rummet igen.

Det första jag märke, var att ljuset var släckt. Jag tänkte nåt om att det nog fanns nån rörelsedetektor. Jag tände igen, och såg att väskan på sängen var öppnad. Mina kläder låg spridda på överkastet. Jag kände på dörren ut i korridoren, men den var låst. Jag öppnade den och tittade ut, men utanför var det stilla.

En stund stod jag och kollade på röran och funderade på om jag kunde vara så trött, att jag plockat ur kläderna själv, innan jag gick på toaletten, och sen glömt av det. Naturligtvis hade jag inte det, men det fick räcka som förklaring. Jag var trött, jag behövde sova, och om några timmar behövde jag fortsätta. Det var fortfarande många mil kvar att lägga bakom sig.

Så jag rensade upp i röran och hävde väskan och allt på skrivbordet. Så av med kläderna. Ur sängen steg en unken doft, men det kunde kvitta lika. En dov huvudvärk efter alla timmarna på vägen fick mig nog att vara mer likgiltig än vad jag annars hade varit. Jag tror att jag måste somnat nästan direkt.

* * *

Nästa sak jag minns, är att jag känner smärtor i nacken. Jag vaknar och bländas av ljus. Huvudet vilar mot dörren in till rummet. Jag ligger ute i korridoren. Snabbt som tusan reser jag mig och ser säkert oerhört förvirrad ut. Och så känner jag på dörren. Den är inte låst. Så jag går in.

Sängen står lyft på högkant mot den bortre väggen. Kläderna ligger över hela rummet. Jag ser min mobil på golvet och plockar upp den. – Jag minns allt det här så tydligt, även om det då kändes som om jag drömde. Men jag måste bort från det där rummet. Så jag fick på mig kläder och stoppade ner grejerna i väskan, och när jag dragit ner sängen på golvet, gick jag helt enkelt därifrån. Senare skulle jag märka att jag glömt necessären med tandborste, tvål, rakhyvel, aftershave och schampo i badrummet.

Receptionen var obemannad, så jag la nyckeln på disken. Efter att ha kört några kilometer, ser jag en stormarknad. I utkanten av parkeringen, under nån lyktstolpe, parkerar jag och lyckas sova nån timme. När alarmet ringer, känner jag mig lite utvilad och jag kör utan problem den återstående sträckan.

* * *

De ringde aldrig från hotellet. Jag ringde aldrig dem. Jag har ingen aning om vad det egentligen var som hände den där natten, och jag pratar sällan om det före ett par glas vin med nära vänner. Antagligen spelade någon mig ett spratt. – Men ibland undrar jag...