Marginalanteckning: Minnets stigar

Min föresats att inte läsa många böcker parallellt har misslyckats. Häromdagen skaffade jag Minnets stigar: En resa bland svenska kyrkogårdar. Det är en tjock, meditativ bok om griftegårdar landet runt. Författarna Per Wästberg och Anita Theorell (vid tillfället gifta) har tillsammans med fotografen Hans Hammarskiöld rest omkring och gjort nedslag där vi förvarar våra döda, och skrivit om det de sett, och fotograferat det de sett. Bilderna är underbara konstverkt. Texterna likaså. Jag brukar dra mig för blomsterprunkande prosa, men det märks att det är elit som har författat: det fungerar, det fungerar mycket bra.

Vid besöket på Ragunda kyrkogård skriver de:

»Kistorna multnar, jorden sjunker som hade ett skalv gått fram. Gräset ordnar sig i veck och upphöjningar. Det liknar en bild av den yttersta dagen då jorden öppnar sig och stenarna faller. Men det är fråga om blott ett mindre uppror underifrån: stenarna vacklar, spricker, men intet mer sker trots sankmarken.« (sid. 50)

Det är mycket vackert.

Att läsaren dessutom får lära sig mycket om begravningskultur passar mig utmärkt.