Bokrecension: Nietzsche

Nietzsche: A Very Short Introduction är skriven av Michael Tanner.

I titeln kallas boken introduktion. Därför kommer jag att bedöma den som just en introduktion. Hade boken varit en långessä, eller någon form av uppsats, eller en artikel i en Nietzsche-antologi, så hade jag applåderat den. Som introduktion till Nietzsche fungerar den inte. Läser man det finstilta i början av boken, får man veta att texten publicerats 1987 som pocketbok, men först år 2000 kom att ges ut i serien »A Very Short Introduction«.

Anledningen till att boken inte fungerar som introduktion är att Tanner har gjort det till sin uppgift, att inte i första hand introducera läsaren för Nietzsche, utan att lägga fram en omfattande Nietzsche-kritik, där han söker motsägelser i Nietzsches författarskap. Det osar lite om texten. Och det är naturligtvis helt i sin ordning; om det inte varit just en introduktion. Av en introduktion hade jag förväntat mig något i den här stilen:

1. Inledning
2. Kort Nietzschebiografi
3. Viktiga teman i Nietzsches tänkande, såsom
– Övermänniskan
– Amor fati
– Kritiken av metafysisk (religions-)filosofi
– Moralkritiken
– Alltings eviga återkomst
4. Nietzsches produktion
5. Nietzschereceptionen
6. Sammanfattning

Detta hade varit en introduktion. Tanner sveper igenom det mesta av det som jag har i listan, men inte på ett redovisande sätt, utan på ett analyserande sätt – vilket i och för sig kan vara bra, men för att få en uppfattning om det som analyseras bör man har grunderna klara för sig i det ämne som analyseras. Tanner presenterar inte Nietzsches filosofi, utan recenserar den. Hans egna uppfattningar genomsyrar boken och förminskar dess värde för den som trott att han köpt en bra förstabok om Nietzsche.

En tydlig poäng som Tanner får fram, och som också har sin plats denna form, är hans tyngdpunkt på hur Nietzsches filosofi förändras under hans produktiva period, hur han prövar olika uttrycksmedel: Nietzsche-aforismen, essäer, poesi, krigsskrift, och hur stilsäker han faktiskt är. Mycket av den lockelse Nietzsche fortfarande har, ligger säkert i hans svårhärmade uttryckssätt; det är lätt att läsa Nietzsche, men det är inte nödvändigtvis lätt att förstå honom.

Inte heller är han nådig mot andra Nietzschelärda. Legendariske Walther Kaufmanns stora Nietzscheverk kallas en »ill-organized transformation of Nietzsche into a liberal humanist« (sid. 107), även om Kaufmann erkänns en plats i Nietzschereceptionshistorien. Andra böcker kallas överdrivet långa eller dåligt skrivna.

Läs gärna Tanners Nietzsche, men räkna inte med att du får en introduktion. Den hittar du lämpligen på nåt annat ställe.
– – –
Nietzsche: A Very Short Introduction, Michael Tanner, Oxford University Press 2000. ISBN: 978-0-19-285414-8.