The Road är skriven av Cormac McCarthy.
I The Road är helvetet redan här. Världen täcks av grå aska, det är konstant kallt, molnigt, regnigt, snöigt. Det verkar som att det har varit så i några år. Skogar och hus är härjade av bränder. Och någonstans i USA vandrar en pappa och hans son västerut och söderut för att nå fram till havet.
Man får inte veta vad pappan heter. Man får inte heller veta vad sonen heter. Sonen är av obestämbar ålder, kanske runt sju år. Det verkar som att grabben tillbringat de flesta av sina år i denna postapokalyptiska värld.
De vandrar. Emellanåt möter de eller går de ifatt erbarmliga figurer, desperata efter mat. Själva har de sällan nåt att äta heller, men de försöker att till varje pris bevara sin mänsklighet. Att inte falla ifrån de mönster som civilisationen präglat i dem. Att inte bli de onda, att vara de goda. Att inte förfalla till kannibalism. Att inte välja döden.
McCormac har skrivit en sorglig och mycket mörk bok. Det finns inget hopp i den. Bara en kall, likgiltig värld, under en sol som aldrig ser igenom dunklet. Det är en mycket lugn berättelse, men samtidigt intensiv, och läsaren förs nära pappan och sonen som går över de snötäckta vägarna mot drömmålet långt borta, skjutandes en kundvagn med sina förråd framför sig.
Berättelsen dröjer sig kvar. En tid tillbringar de två i en bunker som de av en händelse hittar. Nån sorts Panic Room utanför en gård. Orörd av plundrare och andra överlevare. Och den där bunkern har dröjt sig kvar hos mig; den trygga tillvaron där nere, resterna av en kultur; det okända, fientliga utanför.
Pappan och sonen vandrar och passerar mumifierade lik, förvrängda rester av människornas teknologi och byggnader. De slår läger under en presenning, sveper sig i filtar, hör regnet mot plasten...
Läs den stillsamma, men obehagliga berättelsen om du, som jag, fascineras av dystopier. Nu måste jag se filmen, baserad på boken, som går på bio...
– – –
The Road, Cormac McCarthy, Picador 2006. ISBN: 978-0-330-44862-8.
måndag 1 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Det är verkligen en bra bok. Jag har filmen på datorn men har inte vågat se den än för jag är rädd att jag ska bli besviken.
Mm, det är ju det. Film är bäst på bok, som det heter.
Men jag ska ge mig i väg och se den.
Det är en verkligt bra film.
Jag vill läsa boken, helt klart.
det som är intressantast i berättelsen är bevarandet av mänskligheten pojken och fadern emellan. Och hur detta tillslut tycks vara ohållbart. I filmen blir detta mycket tydligt.
Hur gränsen mellan att vara en av "de goda" sakta sakta börjar suddas ut. Just det är mästerligt berättat genom kameralinsen.
Se filmen. Jag har svårt att tro att du blir besviken.
I boken upplever jag det inte särskilt starkt att deras "godhet" suddas ut. Pojken står som nån sorts garant för att den bevaras.
Däremot illustrerar boken, tycker jag, en allt större hopplöshet, i synnerhet hos pappan.
Skicka en kommentar