Om att återskapa det förflutna

Få författare har förmåga att kombinera fackmannamässig vederhäftig med romanskrivarens stilsäkerhet; Peter Englund är emellertid en av dem.

Nu läser jag Englunds Stridens skönhet och sorg, som jag hittade för en symbolisk summa i Icabutiken i kvarteret. Det var ett riktigt fynd. I Stridens skönhet och sorg möter läsaren ett tjugotal fullt autentiska människor och fragment av deras levnadsöden, som Englund framställer för oss och lyfter fram ur historiens dunkel. Människorna levde under första världskriget. De är i stort sett glömda av allmänheten, trots att bara ett knappt sekel gått.

Englund har rekonstruerat bitar av deras liv, och genom idogt informationsgrävande, och genom att läsa dagböcker av de dödas händer, når han fram till dem och gör dem levande, inte som figurer av papper och bläck, utan som varelser av kött, som varelser som nyss kunde gått ut ur dörren, som varelser som nyss kunde passerat oss på väg till jobbet.

Peter Englund är författare. Han har förmågan att fylla ut en bok från första sidan till sista, och har ingen anledning att be om ursäkt för att sidantalet i hans böcker kan bli stort. Hans berättelser behöver det. Hans berättelser bär upp böckernas volym.

Peter Englund är elit.