Bokrecension: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är skriven av teologen Ann Heberlein.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en mycket närgående, självbiografisk beskrivning av hur det är att leva med bipolär sjukdom, det som tidigare kallades manodepressivitet. Skildringen kan uppfattas som självupptagen; Heberlein drar sig inte för att berätta om sin inkomst och sina förtjänster; å andra sidan drar hon sig inte heller för att berätta om sina enorma skulder och sina panikångestattacker och självmordstankar. Det är på så vis en mycket naken berättelse.

Ju längre jag läser i boken, desto mer får jag känslan av att boken utgör ett enda långt avskedsbrev. I slutet blir det också explicit förklarat, att Heberlein önskar att förtjänsten för boken, som hon hoppas blir stor (inte minst i och med att hon tänkt ta livet av sig), ska gagna hennes familj. Men på grund av att boken alltmer får karaktär av ett avsked, blir den också tilltagande ansträngande att läsa: Heberlein är klarsynt och klartänkt: hon beskriver självmordet ur olika författares synvinklar, väger för och emot. Inget tjafs.

Boken är också ett lysande försvar för dem som lider av psykiska sjukdomar, och som får möta kommentarer som »ryck upp dig« eller »alla känner sig lite nere ibland«:

»Jag behöver vård. Jag behöver psykiatrisk vård. Medicin. Det finns fler som jag. Vi är ganska många. Vi lever med en dödlig sjukdom. Det är faktiskt så. Det handlar inte om att skärpa sig och ta sig samman. Det här är ett tillstånd som kräver kvalificerad medicinsk vård. Varje år dör ungefär ettusenfemhundra svenska för egen hand. Det är många. Det är fler än som dör i trafikolyckor. Jag är övertygad om att det går att rädda ett par hundra av de här ettusenfemhundra. Jag tror att några av dem vill bli räddade. Jag tror faktiskt det.« (sid. 154)

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är skriven på ett lättillgängligt och lättflytande språk. Det är vackert. Heberlein skriver att hon alltid varit en skrivande människa, och det märks: hon skriver mycket bra.

Heberlein tog inte livet av sig. Men i samband med att boken släpptes försvann hon; på utgivningsdagen gav hon sig till känna igen.
– – –
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, Ann Heberlein, Månpocket 2010. ISBN: 978-91-7232-171-7.