Bokrecension: 1914–1918 in memoriam

Karl Ragnar Gierow

1914–1918 in memoriam är skriven av Karl Ragnar Gierow (1904–1982), teaterregissör och författare. 

Boken utkom år 1939 och baseras på krönikespelen 1914 in memoriam och 1918 in memoriam som uppfördes av radioteatern.

* * *

Jag förknippar inte Karl Ragnar Gierow med krigshistoria; i hans 1914–1918 in memoriam är det emellertid just krigshistoria han skriver. 

Han formar krigets historia med en kollageteknik, där korta texter och enstaka dikter förmedlar vad som händer i kriget kronologiskt, ibland dag för dag. Det är främst det direkta krigets historia det rör sig om. Vad som händer i Sverige under dessa år i övrigt, som indirekt beror på kriget på kontinenten, får vi inte veta så mycket om, fastän sådant är vad som drabbade de som vid bokens utgivning väl i första hand sågs som dess målgrupp och läsare, drygt tjugo år efter krigets slut och på tröskeln till det nya krigets utbrott. 

Kollagetekniken sammanför texterna till en helhet. Tillsammans förmedlar de känslan av kriget och de outsägliga, orimliga uppoffringar av miljoner människor som då gjordes. Men det mesta är på strategisk nivå: generalen säger si, kejsaren säger så, och många hundratusen människor dog. Det är främst i Gierows dikter och i undantagsfall i texterna som den enskilda människan på marken anas i boken. Annars är det stora pilar, stora rörelser, stora offensiver.

Texterna använder Gierow med diktarens frihet. Ibland anger han varifrån de kommer. De är aldrig inom citationstecken. Någon källförteckning existerar inte. Han skriver själv i sitt företal:

”Citaten äro ibland förkortade, och ibland ha förklarande ord måst infogas. Det säger sig självt, att i varje sammanhang av saklig vikt äro de de ordagranna; avvikelserna ha vidtagits för att förtydliga, inte för att korrumpera.”

Det här är problematiskt. För boken som konstnärlig produkt gör det inte mycket, men för boken som en samling citat gör det desto mer: man vet alltså som läsare av ett återgivet telegram, en nyhetstext eller en replik inte med säkerhet att citatet är exakt sådant det en gång formulerades i originaltexten. Gierow kan ha klippt i det, eller infört något i det. Någon möjlighet att kontrollera har vi inte, för någon källförteckning finns som nämnts icke.

* * *

Men för att då fokusera på boken som konstnärlig produkt, snarare än som fackhistorisk: den gör intryck. Det stora krigets malande funktion, där led efter led av soldater upprepat i tusental, år efter år blir till ånga, ben och jord blir tydlig. Likaledes den våldsamt irrationella antihumana inställning härskarna och de maktägande har till sina undersåtar, när de i hundratusental låter dem dö i leran. 

Man tänker, att om ödet velat annat hade fyrtio mäktiga människor från de stora länderna kunnat samlats vid ett rejält bord året 1914 och beslutat sig för vadsomhelst annat än att låta denna världsbrand gå över världen. En världsbrand som också lade grunden till nästa världskrig.
– – –
Karl Ragnar Gierow, 1914–1918 in memoriam. Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1939. 162 sidor.