Bokrecension: Den osannolika verkligheten | Olle Holmberg

Den osannolika verkligheten. Minnen och intryck av parapsykologi är skriven av Olle Holmberg (1893–1974), professor i litteraturvetenskap. Boken utkom år 1968.

* * *

Parapsykologin sedd som vetenskaplig inriktning har – kan det nog sägas – en minst sagt utsatt position inom den lärda världen. Det som parapsykologer studerar utdöms i allmänhet som icke-existerande, något i stil med astrologi och alkemi. 

Men fortfarande bedrivs forskning inom ämnet, även om många i allmänheten nog mer förknippar ordet med halvt pinsamma teve-produktioner om spöken i lägenheter, dörrar som öppnas och iskalla vinddrag, än med noggranna vetenskapliga undersökningar i laboratorier.

Olle Holmberg var vetenskapsman, dock litteraturvetare och inte naturvetenskapsman. Men han hade parapsykologin som ett stort sidointresse. I Den osannolika verkligheten berättar han om egna erfarenheter inom parapsykologin, om experiment han lett eller deltagit vid tillsammans med medier, men också om parapsykologins historia och om dess företrädare på det vetenskapliga fältet samt om deras metoder.

Det skall noteras att Holmberg är mycket noga med att påpeka att detta med spiritism var något som hörde parapsykologins barndom till. Det han intresserar sig för, och det ämnesexperterna ägnar sig åt, är av annat slag: tankeläsning, clairvoyance, och förmågan att förflytta ting med tankekraft.

Holmberg är helt på det klara med att många medier – som han kallar dem som äger särskilda förmågor att framkalla dessa fenomen – fuskar. Även sådana som han själv observerat har blivit påkomna med fusk. 

För honom innebär det dock inte ett omedelbart avfärdande av allt som stammar från dem: han verkar resonera som så, att oavsett om ett medium någon gång fuskat eller inte förblir det som mediet utverkat som är oförklarligt likväl ännu oförklarligt och värt att beakta. Kanske kan man våga sig på en jämförelse: en skicklig pokerspelare som fuskat kan likväl alltjämt vara en skicklig pokerspelare när han inte fuskar.

Till grund för denna hans öppenhet för fenomenen hör nog att han åtskilliga gånger personligen varit närvarande vid experiment då händelser inträffat som trotsar förklaring enligt vanliga modeller. Han har erfarit parapsykologiska fenomen och kan inte med bevarat intellektuellt samvete förneka dessa sina erfarenheter. 

Det är begripligt att han intar sin positiva inställning utifrån de förutsättningarna. Vi, som bara läser om fenomenen, kan kosta på oss en högre grad av skepticism, och bör så göra, utan att för den sakens skull brista i förståelse för Holmbergs inställning. 

Det krävs nämligen, för att anknyta till Christopher Hitchens regel, extraordinära bevis för att bevisa extraordinära påståenden. Och när någon således gör påståenden som går emot allt vi för tillfället tror oss veta om den naturvetenskapligt fattade världen, ja, då blir de flesta andra möjliga förklaringarna mer sannolika, och då i regel fusk, medvetet likväl som omedvetet, eller feltolkningar eller minnesfel. Det är sådant som Holmberg själv anger som möjliga förklaringar. Vi kan applicera dem också där han själv valt att inte göra det.

* * *

Olle Holmberg har i Den osannolika verkligheten bjudit oss med in i den parapsykologiska världen såsom han själv mötte den. Han gör det på ett mycket vackert och välformulerat språk. — Ja, bara själva språkets skönhet kunde vara värt en undersökning i sig!

Holmberg hyllar inte övertro, men låter dock en nyfikenhet rymmas, en inställning som inte stänger dörren, utan låter ett vinddrag fortfarande strömma från det som som vi ännu inte kan förklara. För egen del måste jag ställa mig skeptisk och avvisande där Holmberg accepterar inflytande av något okänt. Kanske får jag en dag omvärdera min inställning. Men inte i dag.
– – –
Olle Holmberg, Den osannolika verkligheten. Minnen och intryck av parapsykologi. Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1968. 221 sidor.