Dessa dina bröder är en roman av Sven Edvin Salje (1914–1998). Boken utkom första gången 1964. Jag har läst en upplaga från 1969, redigerad av Salje för Bonniers bokklubb Svalan.
* * *
Jag har återigen trätt in i Sven Edvin Saljes vemodiga nyssförflutna värld, där denna gången den unge Dane Wendt står i centrum. Med honom som huvudperson låter Salje läsaren träffa en mängd olika mer eller mindre originella människor, främst ur landsbygdsproletariatet i den sydsvenska by där Dane själv bor med sin mor och sina syskon. Fadern, den nästan blinde f.d. dragonen, är död i en hemsk olycka.
Tiden är perioden mellan de två världskrigen. Nu har en och annan bil börjat märkas på vägarna, och elektriciteten dras in här och var. Men än dröjer sig något av 1800-talets liv kvar där på landsbygden. De flesta arbetar som drängar eller pigor eller i stenbrotten, om de inte har en egen gård att sköta om. Man bor mest i torp och stugor.
Men med Dane är det annorlunda än med andra.
Som ung tonåring får han tungt ansvar för familjen sedan fadern dött. Hans kroppskonstitution passar inte för hårt kroppsarbete. I skolan går det bra, men inom honom finns en stark längtan ut. Han tillfredsställer den genom att börja ta sig omkring i trakten med en postorderkatalog, och tar upp beställningar. Han expanderar allteftersom åren går sin verksamhet och blir omsider gårdfarihandlare, till glädje för bygdens folk och till förtret för bygdens handlare.
Det är den narrativa stommen i Dessa dina bröder.
Det som ger romanen liv är emellertid i hög grad de många livfulla, mycket realistiska personporträtten. Romanen myllrar av människor.
Först bland dem märker man nog skolläraren Ernst Bergman, kallad Paulus. Dane har honom som lärare och förblir sedan hans vän. Paulus är borgmästarson, högt utbildad, men har fastnat i skogsbyns skola, och lever med ärren av sin barndom, där han i hemmiljön aldrig ansågs fin nog för föräldrarna. Hans stora, klumpiga gestalt har arbetat emot honom, medan hans huvud har kunnat lyfta honom.
Nu är han svartsynt, halvt alkoholiserad och åtminstone inledningsvis halvt föraktad av folket där i byn.
* * *
Dessa dina bröder är som sagt en vemodig berättelse. Människorna lever, sliter och dör. Någon djupare mening med deras liv är svårare att hitta, utöver den de själva hittar i sina familjer och nära relationer, och så utöver den glädje de stundom kan få av de småprylar de köper för sina inkomster av Dane. Och Dane själv lever i ett slags utanförskap: som de andra omkring honom blir han aldrig, han är allvarligare, lugnare, har andra prioriteringar. Och även om han slås med hårda slag också han, så tar han sig fram genom livet.
Det vore inte fel att kalla Dessa dina bröder för en arbetarroman för landsbygdens folk. Här är det inte industriarbetarna i staden som skildras, utan i första hand de människor som stannar kvar utanför städerna: åkrarnas, stenbrottens och de små byarnas folk. Här är det inte asfaltsblänk och skorstenar som utgör bakgrunden, utan grusvägar och årstidernas ständiga växlingar.
Man får som läsare en insikt i de hårda liv de levde, de som kom före oss. Man kan idealisera landsbygden, men åkrarna ger inte sin näring för intet.
* * *
Sven Edvin Salje skriver en liksom uttäljd prosa, där inget kompliceras i onödan, men som likväl alltid är balanserad, naturlig och vacker. Texten är ett skönt hantverk utan krusiduller. Blicken för det mänskliga är mycket skarp och fångar upp detalj efter detalj som gör att allt känns verkligt, helt påtagligt. Man kan mycket väl tänka sig att Dane, Paulus och alla de andra människorna i Dessa dina bröder faktiskt funnits i verkligheten och varit just sådana som Salje beskriver dem.
Dessa dina bröder är en utmärkt bok. Den är vemodig och känns på djupet. Den för oss bort från saftkalas i bullerbymiljö och ut till ensamma människor som försöker reda sig så gott det går i en värld där besvikelser är legio och varje steg framåt kostar möda.
– – –
Sven Edvin Salje, Dessa dina bröder. Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1969. 325 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar