Jag har läst verket i svensk översättning av Cilla Johnson, i en upplaga från 1982.
* * *
Man kan säga att Tjärhandlaren har två huvudpersoner: tjärhandlaren Audun Hamre och distriktsläkaren Verner Vestad. De två herrarnas vägar kommer att korsas.
Audun Hamre är dock tjärhandlare främst till namnet. Egentligen lever han på att bestjäla kvinnor. Han solochvårar noggrant utsedda offer och återvänder långt efter att relationen tagit slut för att stjäla deras pengar.
Hamre är mycket medveten om vad han gör. Jag förstår det som att han själv reflekterar kring att han inte behöver någon filosofi för att skyla eller motivera sina handlingar: han går dit hans vilja tar honom.
Trots denna viljestyrning är Hamre mycket disciplinerad. Han är utomordentligt försiktig och har själv satt ett slutdatum för sina bedrägerier, då han ska köpa sig mark och bygga sig ett hus i skogen.
Distriktsläkaren Verner Vestad är en annan människotyp. Han kämpar på i sin verksamhet och är mycket självutgivande. När han hittar en större mängd gömda pengar hos en patient som nyss avlidit lämnar han in dem. Hans största problem är hans hustru. Hon är en mobbare, hon förminskar sin make, som hon väl egentligen anser sig vara för fin för.
Verner Vestad är en helgonlik martyr som till sist söker befrielse i otrohet, där han åtminstone hoppas möta lite vänlighet.
* * *
Den iskalle bedragaren Hamre var inte alltid sådan.
Hans son dog sju år gammal av kolosförgiftning efter att Hamres hustru lämnat barnet ensamt med stängt spisspjäll, när hon var ute och besökte en annan man. Händelsen gör hustrun till Hamres främsta fiende, tillsammans med den man som förförde hans mor och blev hans far.
Hamre är alltså en komplex person. Intelligent, men djupt skadad: han hämtade sig aldrig från sonens död, och förföljer hustrun år efter år. Han dämpar sig med alkohol, med nikotin och med sömnmedel.
Möjligen kan man psykologiskt förstå hans bedrägerier mot andra kvinnor som en hämnd mot det han upplever sig ha blivit utsatt för från kvinnosläktets sida: sonens död. Hamre tänker:
”Vi drivs allesammans, förbrytare eller inte, av mörka makter ut på det svarta gungflyet och ska drunkna där. Vi kommer från ett förflutet som bestämmer över oss. Det syndades mot mig en gång, och här sitter jag.”Samtidigt kan han inte acceptera hur hans egen far förförde hans mor och blev hans dagars upphov. Också honom förföljer Hamre.
Otrohet. Svek. Det blir nyckelord i Tjärhandlaren. Det är en roman som är full av trasiga människor och människor som gör varandra trasiga.
* * *
Berättelsen är intressant uppbyggd. Sandemose följer inte ett strikt kronologiskt berättande, utan låter olika delar av historien komma oss till mötes tematiskt i olika kapitel.
Så handlar ett kapitel om Hamres moder och ett besök hos henne, ett annat om ett besök i en frikyrka, åter ett annat om det hus han låter bygga i skogen och hans tillvaro där. Delarna belyser var och en helheten, så att man vid bokens slut tycker sig fått en god bild av vad som utspelat sig under de år då historien utspelar sig, ja, av hur delarna hänger ihop.
Det är naturligtvis inte fråga om en munter historia. Människorna i romanen sträcker sig mot befrielse, harmoni, men trampar mest vatten där de står. Det här är inte feel good-litteratur, utan har större släktskap med en grekisk tragedi. Och denna tragedi når sitt slut, följdriktigt nog, strax efter att Tyskland invaderat Norge.
* * *
Tjärhandlaren är en bok om trasiga människor. Genom att läsa den lockas vi att se bortom deras trasighet, se de dolda orsakerna till såren och handlingsmönster – för att förklara, för att förstå.
– – –
Tjärhandlaren (no. Tjærehandleren), Aksel Sandemose. Övers. Cilla Johnson. Litteraturfrämjandet, En bok för alla 1982. ISBN: 91-7448-170-3. 127 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar