* * *
Aksel Sandemose var konträr. Skarp. Polemisk. Grinig. Vass. Texterna i antologin Moraliska tankar: Artiklar 1931-62 ger intryck av att vara skriven av någon med livligt temperament och rörligt intellekt. Så det får vi också lägga till listan.
Aksel Sandemose har den där särskilda begåvningen att uttrycka sig som svarta tuschstreck. Det han skriver är avskalat från flum och onödiga dekorationer. Han går direkt på saken, angriper den om man så vill, och lämnar både läsare och målet för angreppet tilltufsat efter sig.
Det är inte så att jag som läsare alltid drar samma slutsatser som Sandemose, inte alls, men nöjet att läsa honom kvarstår, även när han blir konträr också gentemot vad jag menar är rimligt.
Många av de ämnen som behandlas har av naturliga skäl sin samtids stämpel på sig: det handlar inte minst om att förhålla sig till nazismen, ockupationen, kriget, tillvaron som flykting. Dessa saker upplevde Sandemose i sin tid. De upplevelserna äger naturligtvis relevans också utanför sitt direkta sammanhang och frågor de väcker är odödliga.
* * *
Moraliska tankar: artiklar 1931-62 är den ena delen av två samlingsvolymer. Den andra heter Moraliska tankar: Epistlar 1945-65.
Artiklarna har varit införda i olika tidningar som Sandemose samarbetat med genom åren. Andersson har valt att organisera dem i fyra kategorier. En handlar om böcker, och artiklar skrivna före, under och efter andra världskriget får varsin kategori.
Några åsiktsmässiga linjer kan skönjas i texterna.
Sandemose kämpar för det fria ordet och för konstens frihet. Född dansk och med tiden naturaliserad norrman är han mycket fientlig mot nazismen, fascismen och ockupationen. Andersson berättar att Sandemose som ung var borgerligt sinnad, men sedan gjorde sig hemmastadd i en socialistisk sfär, även om hans ideologi till syvende og sidst ändå alltid var hans egen.
I texterna är det emellertid främst socialismen som skymtar fram, när det är fråga om partipolitik. Kanske ligger det också åtminstone delvis bakom den virulenta attack på Arthur Koestler som en av artiklarna utgör.
Som litteraturkritiker är Sandemose, som själv är autodidakt, sträng. Han söker kvalitet.
”Man kan jämföra läsning med guldvaskning. Det är inte många böcker som läggs ner i skattkistan. Efter trettio års läsning kunde titlarna få rum på en halv trycksida.”Guldkornen vill han lyfta fram. Det andra vill han varna för.
”Liksom man i privatlivet måste försöka befria sig från det tomma struntprat som upptar ens tid, är det en mycket viktig uppgift att tala om för läsande människor vilka böcker som är idel nonsens.”Man får intrycket av att Sandemose var en man med många åsikter.
* * *
Och visst finns det många snygga aforismliknande formuleringar i samlingen. Några exempel:
"För människoviltet finns bara tillfälliga fredningstider."
"Barbariet lever sida vid sida med kulturen i samma människa."
"Aldrig har någon sett dumheter dräpas. När de har levt sin tid, släpar de sig ut i öknen och dör i stillhet."
"De bittraste tårarna har fällts över det ogjorda."
"Det angår varken din barndoms lärare eller någon alls hur du skriver. Att man har sin fulla frihet på den punkten upptäcker ytterst få."Rakt in i citatsamlingen med dessa – och fler!
* * *
Aksel Sandemoses formuleringskonst är utmärkt: den är laddad som ett vapen; den avfyras gång på gång i bröstet på dumheten, våldet, fascismen. Och jo, det händer att han träffar vid sidan av. Läsvärd är han konsekvent.
– – –
Moraliska tankar: Artiklar 1931-62, Aksel Sandemose. Övers. Cilla Johnson. Urval, förord, efterord: Lars Andersson. P. A. Norstedt & Söners Förlag 1981. ISBN: 91-1-811-482-2. 245 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar