Omläsning: Mordets praktik | Kerstin Ekman

Det verkar inte som att jag var särskilt förtjust i Kerstin Ekmans Mordets praktik när jag läste den 2011. Nu har jag läst om boken, och får en ny uppfattning: romanen är lödig.

Mordets praktik går i öppen dialog med Hjalmar Söderbergs Doktor Glas på ett mycket effektfullt vis. Men är ändå mycket annorlunda. Huvudpersonen Pontus Revinge bär inte många gemensamma drag med doktor Tyko Gabriel Glas, utöver att båda är läkare som blir mördare.

Doktor Glas är en ideolog, med genomreflekterade idéer. Och doktor Revinge är en mycket trasigare person. Själv är han övertygad om att han hjälpt Hjalmar Söderberg vid hans författande av boken i fråga, men Hjalmar Söderberg själv, som förekommer som person i Mordets praktik, lägger uppenbarligen föga vikt vid den unge medicinarens inflytande.

Hos Revinge blir relationen till Söderberg en period snarast en besatthet: han väntar på den kände författaren utanför en restaurang, han söker upp honom, men lyckas bara få till några få samtal med honom.

* * *

Så vindlar doktor Revinges livsbana iväg. Han skriver och skriver sina anteckningar, och det är genom dessa anteckningar vi får ana hur hans liv yttrar sig.

Vi får läsa hur han får anställning hos en äldre läkare. Det är denne läkare som Revinge dödar, dödar med cyankalium, samma medel som doktor Glas dödar pastor Gregorius med.

Varför? Ja, kanske för att Revinge tycker sig sett hur hans chef ser på sin styvdotter, en tonårsflicka som Revinge fattar tycke för.

Doktor Revinge förefaller obalanserad, men äger inte förmåga att reflektera kring sin egen person som doktor Glas; redan hans skrivande är mer oorganiserat, svårare att förhålla sig till, och utsatt för hans egna rensningar.

Drag av paranoia går genom Revinge, och han offrar sin lycka genom ett resonemangsäktenskap med chefens änka, en kvinna som är honom kall och likgiltig. Men då får han åtminstone vara nära dennas dotter. Det är väl det, snarare än utsikten att ta över praktiken, som lockar honom att äkta kvinnan.

* * *

Mordets praktik är också intressant som litterärt experiment på metanivå. Kerstin Ekman placerar sin roman i en fiktiv men realistisk verklighet där Hjalmar Söderberg tänks ha skrivit sin Doktor Glas. Illusionen är effektfull, och läsaren suggereras att tänka sig, att doktor Revinge levde i Söderbergs egen tid, interagerade med honom, och att han i någon mån påverkade utförandet av romanen Doktor Glas.

Suggererad verklighet – se där, ett fint mål för en realistisk roman, ett mål som uppnås av Kerstin Ekman med Mordets praktik.
– – –
Mordets praktik, Kerstin Ekman. Albert Bonniers förlag 2016. E-boksproduktion: Bonnierförlagen.  E-bok 1.2, ISBN: 978-91-43-50094-3.