Bokrecension: Armfeldts karoliner | Anders Hansson

Armfeldts karoliner är skriven av arkeologen Anders Hansson (f. 1959). Boken kom ut första gången 2003.

* * *

Det är trehundra år sedan Armfeldts armé, som skulle ha intagit Trondheim, gick över Öyfjället från Norge till Sverige. Det blev en katastrofal händelse. Visst hade svenska armén råkat ut för åtskilliga bakslag förut, men aldrig tidigare hade tusentals personer dött förfrysningsdöden. För det var vad som hände.

Karolinerna hamnade i en snöstorm de där smällkalla dagarna kring och efter nyår 1718-1719. Många var dåligt klädda. Det var svårt att hitta vägen. Det fanns nästan ingenting att göra upp eld med: somliga bröt sönder musköterna och eldade med kolvarna. Folk dog kring sina lägereldar och på sina hästar. Och i decennier efteråt skulle deras ben vara spridda i fjällen.

Anders Hansson skriver i Armfeldts karoliner:

"Totalt dog omkring 3700 på grund av stormen på fjället, och av dessa frös 3000 ihjäl längs den sex mil långa vägen mellan Östby och Handöl."

En stor del av armén kom från Finland, närmare två tredjedelar, skriver Hansson. Men även rikssvenska trupper fanns med. Författaren uppskattar att omkring fyrtio procent av den arbetsföra manliga befolkningen i Jämtland dog under fälttåget – alltså medräknat strapatserna före dödsmarschen.

* * *

Dödsmarschen över fjället är en unik händelse i svensk historia som tilldragit sig stor uppmärksamhet och avsatt minnesmärken i landskapet och sägner hos folket. Naturligtvis är just marschen en central händelse i Armfeldts karoliner, men boken behandlar mycket mer än så.

För det första får vi som läsare en god överblick av hela fälttåget. Vad som var Karl XII:s mål bortom att Trondheim skulle intas kan vi inte med säkerhet veta. Men att han var absolut inställd på att det skulle ske är tydligt i vad han skrev till fälttågets befälhavare Armfeldt.

Hansson visar de svårigheter som armén hade att uthärda: hur varma kläder i stor utsträckning saknades, och problemen med att få tag i mat till soldaterna och furage till hästarna. Och inte minst lär vi oss om Johan Henrik Frisenheims oförtröttliga ansträngningar från svenska sidan gränsen att försöka förse armén vad den kunde tänkas behöva.

För det andra skildrar Hansson i Armfeldts karoliner också ingående hur den norska sidan agerade under krigståget, vad norrmännen fick uppleva. Han berättar om hur svårt ställt det var i Trondheim när staden belägrades. Han berättar om hur allmogen fick stå ut med att göra sina egna förråd tillgängliga för ibland norska och ofta svenska armén.

Svenskarna var emellertid omvittnat disciplinerade, förefaller det som. Stöld av norska bönder kunde straffas mycket hårt: med avrättning. Man försökte att i någon mån ersätta dem som man anskaffade mat och furage ifrån. Men lidandet man utsatte lokalbefolkningen för var naturligtvis omfattande.

* * *

Jag tilltalas mycket av Hanssons berättarton i Armfeldts karoliner. Skildringen är detaljerad, men drunknar inte i småsaker: blicken skyms inte från de stora skeendena, utan de stora skeendena kompletteras av inblicken i enskildheter. Citat är rikligt förekommande, både på norska och svenska.

Hansson har uppenbarligen bekantat sig mycket väl med källmaterialet och markerar noga när något han berättar om är hans egna slutsatser eller antaganden utifrån det materialet. Det visar både på en professionalitet och en sympatisk ödmjukhet inför det historiska skeendet. Fotnoter med källhänvisningar finns det mycket gott om, för den som vill fördjupa sig i någon uppgift.

Särskilt bör det nämnas att Hansson återberättar en del sägner som bevarats i folkminnet. Det är naturligtvis nästan ogörligt att reda ut vad som är sant och inte i dem; men påfallande många av dem har något av sannolikhetens prägel, och Hansson konstaterar också att en del av de namn som förekommer i sägnerna också återfinns i de historiska källorna från tiden omkring fälttåget.

* * *

Armfeldts karoliner är en gedigen genomgång av en olycksdrabbat fälttåg med en för svenskarna tragisk utgång. Kvar på fjället fanns tusentals döda. Kvar i livet fanns icke få soldater med amputerade, frostbitna lemmar, som gick en kärv framtid till mötes. Och ännu skulle det dröja några år innan Det stora nordiska kriget var helt avslutat.

Somliga av Armfeldts överlevande karoliner fick kämpa mot ryska anfall, när ryssarna angrep svenska östersjökusten. Och många av de finska karolinerna kom dessutom att återvända till ett svårt härjat Österbotten. Det var en eländig tid.
– – –
Armfeldts karoliner, Anders Hansson. Prisma 2003. ISBN: 91-518-4061-8. 275 sidor.