"[Egil] tog en hasselstång i händerna och gick ut på en klippkant som var vänd mot land. Han tog ett hästhuvud och satte på stången. Sedan läste han en ramsa och sade: 'Här sätter jag upp en nidstång och nidet vänder jag mot kung Erik och drottning Gunnhild.' Han vände hästhuvudet in mot land. 'Jag vänder nidet mot landvättarna som bebygger landet, så att de alla går vilse och ingen ska hitta hem innan de har drivit Erik och Gunnhild ur landet.' Sedan stötte han ned stången i en bergskreva och lät den stå där. Han vände huvudet inåt land och ristade runor på stången och de säger hela ramsan."
Ur Egil Skallagrimssons saga, övers. Karl G. Johansson.
Atlantis 1992. ISBN: 91-746-017-8. Kap. 57.
Egil Skallagrimssons saga antas vara nedskriven på 1200-talet, eventuellt av Snorre Sturlasson, och skildrar händelser som muntliga berättelser möjligen traderat intill dess, även om det är mycket omdiskuterat vilket värde texten har som historisk källa.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar