Bokrecension: Flyktförsök | Herbert Tingsten

Flyktförsök: Notiser 1971-1972 är skriven av Herbert Tingsten (1896-1973), legendarisk tidningsman och intellektuell.

* * *

Under det att synen blev allt sämre lät dock Tingsten då och då på sin ålderdom ge ut ett slags tankeböcker: böcker med funderingar, notiser, förklaringar, fördjupningar. Flyktförsök är en sådan bok, och den sista. Tingsten avlider i jultid 1973, året efter att volymen utkommit.

Flyktförsök innehåller allt från inlägg i politiska diskussioner till högst privata betraktelser över sitt liv i Frankrike tillsammans med hustrun Gerd. Somt är publicerat tidigare, mycket är nytt. Tingsten rör sig obehindrat mellan storpolitiken och det privat intima. Det gör att man hela tiden ser människan vid pennan framför sig: ångestriden och med dödsskräck, men klarsynt och tydlig.

* * *

Vad gäller det mer uttalade politiska skriftställeriet i Flyktförsök bjuder Tingsten inte minst på fördjupningar av tankar han förut presenterat: ett slags kommentarer av hans åsiktsbatteri. Han bjuder på historiska analyser och förklarar varför han tänkt si eller tänkt så i olika ämnen. Alltjämt orädd kan han skriva:

"... att segra genom att följa majoriteten och vara lyhörd för dagens opinion är för mig ingenting avundsvärt."

I Flyktförsök återvänder Tingsten till sitt försvar för staten Israel, hans opinion för ett NATO-medlemskap, men kanske främst till sitt obändiga försvar för demokrati och kapitalism och sin avsky för alla slags absolutistiska ideologier, vare sig de kallats nazism, fascism eller kommunism. I den berömda "tredje ståndpunkten" ser han främst en antiamerikanism som inte klart tar ställning för demokratin genom att hysa alltför stor medkännande förståelse för östblockets sovjetiska diktatur.

Och diktaturer är synbarligen bland det värsta Tingsten vet, mot dem har han i långliga tider höjt sin röst. Han skriver:

"I tyrannierna är tigandet en ohygglig nödvändighet, hos oss är det en skam."

Det är vidare uppenbart att Tingsten var en bokslukare av stora mått, åtminstone intill dess att synen blivit så dålig att han i allt större utsträckning fått ägna sig åt att lyssna till böcker på band eller upplästa av nära och kära. De litterära exkursionerna och referenserna är frekventa, emellanåt jämför han olika böcker och förhåller sig till deras innehåll.

* * *

Men Tingsten blir också mycket privat i vissa anteckningar.

Han skriver öppenhjärtigt och ohöljt om sin ångest, däribland hans dödsångest. Han berättar om hur skrivandet och ruset hjälper honom mot nervproblemen liksom samvaron med den älskade hustrun och nära vänner. Han kan också uppehålla sig vid skildringar av samtal med lokala fransmän, såsom behaget i att konversera om olika viner. I en annan notis skriver han och om en udda, halvtam duva som han sett i en affär.

* * *

Det är en behaglig prosa som den gamle intellektuelle tidningsmannen tillika professorn skriver. Här slår han inte på krigstrumman såsom han måhända förut gjort, själv medveten om sin tidvisa brist på medkänsla. Nej, i Flyktförsök är han fundersam. De stilistiskt säkra, ärliga och självrannsakande notiserna utvecklar sig gärna till ett slags kloka små meditationer.

Den gamle opinionskrigaren Tingsten har nog undervärderats efter sin exit från samhällsdebatten. Men att förpassa honom till förflutenhetens skuggor är onödigt, när både hans privata funderingar kring livet och döden, och hans politiska åsikter samt hans uppfattningar om samhället ännu har bäring och kan besökas och konsulteras för både insikter och inspiration.
– – –
Flyktförsök: Notiser 1971-1972, Herbert Tingsten. P. A. Norstedt & Söners förlag 1972. ISBN: 91-1-725682-8. 184 sidor.